Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Från åskådarplats vid dammen ser det hela först ut som ett vanligt kiv mellan fåglar, skriver insändaren. Arkivbild. Bild: Fredrik Sandberg / TT
Från åskådarplats vid dammen ser det hela först ut som ett vanligt kiv mellan fåglar, skriver insändaren. Arkivbild. Bild: Fredrik Sandberg / TT

Ett blodigt drama i Slottsskogen

Nästa dag kunde jag bara se ett spår efter händelsen, skriver Magnus Rönnmark.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Det är alltid fint på vintern att få en liten inblick i naturen, som man ju får i Slottsskogen. Särskilt roligt är det när djuren får mat. Sälar får fisk. Älgar, renar och getter får kvistar att gnaga barken av och de verkar nöjda med det.

I fågeldammen går det livligt till. Med bubblor har man gjort en stor vak i isen. Där kan simfåglar dyka i gröngrått smutsvatten och plaska runt på simfåglars vis. Trots att man egentligen inte ska mata djuren slängs det brödbitar och annat till ivriga änder. Det är roligt att se när de äter och gnabbas om små smulor.

Alla fåglar tycker inte att brödsmulor är tillräcklig kost. En stor trut går runt på iskanten och letar efter en stadigare måltid. En andhona kan inte undgå trutens granskande blick. Hon ser trött ut och truten bestämmer sig för att testa hennes kondition. Ett snabbt påhopp och några hårda hugg med trutens skarpa näbb avgör saken. Andens trötthet har plötsligt övergått i vanmakt.

Hon orkar inte längre flyga eller dyka och för truten är maten serverad. Från åskådarplats vid dammen ser det hela först ut som ett vanligt kiv mellan fåglar, men nu övergår det till ett ovanligt äckligt skådespel. Eftersom maten inte kan undkomma behöver den ju inte vara död. Sådant kan trutar. Däremot behöver maten skyddas mot ovälkomna matgäster. Sådant kan trutar också. Några kråkor som tycker att det hela ser intressant ut får sitta på iskanten och titta på. Truten tänker äta ensam ute i den bubblande vaken. De andra änderna verkar helt oberörda.

Det är osäkert om publiken av barn och vuxna vid fågeldammen uppfattar vad som händer. Förmodligen pekar man inte ut för de små att där är det en and som blir uppäten levande. Så går det inte till i Bamses och Bambis värld. Sagans vargar äter visserligen upp mormor levande, men sedan kan hon kliva ur vargmagen, när dramat är slut.

Jag ville inte stanna och se hur dramat i Slottsskogen slutade. Nästa dag kunde jag bara se ett spår efter händelsen. Det var en blodig bit av en vinge, som låg på isen. Kanske fick kråkorna en smakbit ändå.

Magnus Rönnmark

LÄS MER: Eleven Emma Thorbjörnssons korvstaty kan bli verklighet

LÄS MER: 500 år gammalt färjeläge vid Älvsborgsbron rustas upp