Läste artikeln "Livet utan barn" i Två Dagar. Jag är en kvinna med vuxna barn och några underbara barnbarn. De förgyller min tid på alla sätt och jag träffar dem ofta. (Känner med alla över 70+ som inte bör/får träffa någon).
När jag läste artikeln om par som inte vill skaffa barn tycker jag verkligen att det är deras ensak. Modigt däremot att ställa upp och berätta för världen vad de känner, vilket kan vara ett stöd för andra i samma situation. Och visst är det en provokation för dem som inte kan få barn. Det är också ett orättvist livsöde.
Men hur kan vissa anse att det är egoistiskt att inte vilja skaffa barn? Det är egoistiskt att skaffa barn. Vilken anledning du än gör det av även om det bara är en drift. Och oftast får du något gott ut av det. (Fast det måste finnas kulturer där kvinnan tvingas skaffa barn antingen hon vill eller ej. Det är grymt).
Skulle nu någon svara mig att hur skulle det se ut om ingen skaffade barn (vilket aldrig skulle hända), då skulle världen gå under. Finns bara ett svar på det, är det inte det vi försöker med fast på andra sätt?
Charlotte Söderberg
LÄS MER:Kan man leva ihop om man uttrycker kärlek på olika sätt?