Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Wilma Andersson blev 17 år och insändarskribenten är kritisk till att hennes mördare fick straffet sänkt av hovrätten. Bild: Isabella Persson
Wilma Andersson blev 17 år och insändarskribenten är kritisk till att hennes mördare fick straffet sänkt av hovrätten. Bild: Isabella Persson

Det får inte vara sant!

Motivet för hovrätten att mildra straffet anges vara att det inte är styrkt att mördaren hade uppsåt att mörda Wilma och att det inte går att fastställa dödsorsaken, då mördaren skändat och undanröjt kroppen – något som bara det borde leda till livstids inspärrning, skriver Lars.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Läser att påföljden för 17-åriga Wilma Anderssons 23-årige mördare mildras till 18-års fängelse från livstid (det vill säga i praktiken tolv år med en tredjedel i avdrag i ”obligatorisk” rabatt). Motivet för hovrätten att mildra straffet anges vara att det inte är styrkt att mördaren hade uppsåt att mörda Wilma och att det inte går att fastställa dödsorsaken, då mördaren skändat och undanröjt kroppen – något som bara det borde leda till livstids inspärrning.

Undanröjande av kroppsdelar som kan visa på skador som kan avslöja hur brottet begåtts ska inte vara förmildrande. Tvärtom. Det borde läggas gärningsmannen till last – och inte som i hovrättsdomen, vara gärningsmannen till fördel. När nu gärningsmannen säger sig vara oskyldig, som varken tingsrätten eller hovrätten tror på, borde han vara angelägen om att kroppen återfinns för att fria honom från mordanklagelsen och istället bli dömd för dråp eller (grovt) vållande till annans död, något som ger ett tidsbestämt och betydligt kortare straff.

Vad jag inte förstår är hur hovrätten, då domen avkunnades, på dagen kan avgöra att mördaren inte utgör en fara för allmänheten

Hovrätten anför också som skäl till den mildare domen att ”omständigheterna inte varit så synnerligen försvårande att det finns skäl för livstids fängelse”. Därmed menande man att mordet på Wilma inte var tillräckligt hänsynslöst eller tillräckligt utdraget och att Wilma inte försattes i vanmakt trots mördarens större fysiska styrka, och inte heller utsattes för svårt lidande eller kände dödsskräck. Hovrätten anför också som skäl till att mildra straffet, att mordet begicks när den tidigare lagstiftningen gällde, före skärpningen den 1 januari 2020. Konstigt då att tingsrätten kunde döma till livstid med samma lagstiftning som grund.

Vad jag inte förstår är hur hovrätten, då domen avkunnades, på dagen kan avgöra att mördaren inte utgör en fara för allmänheten (notera att även hovrätten kallar gärningen för mord, och inte dråp). Åklagaren säger sig tro att det inte är någon mening med att överklaga till Högsta domstolen, med motiveringen: ”det finns inga prejudikatskäl i det här fallet”.

Kanske har han rätt, men att inte försöka är att skända Wilma Andersson ännu en gång.

Lars

LÄS MER: Så döms Tishko Ahmed i hovrätten

LÄS MER: Detta är Tishko Ahmed – mannen som mördade Wilma

LÄS MER: Ny sökinsats i Uddevalla – frivilliga söker efter Wilma