Låt mig få bjuda in dig till vårt kvarter i en av Göteborgs förorter. Jag vill börja med att berätta om vår granne som är en fantastisk matlagerska. Man går aldrig tomhänt hem efter ett besök hos dem utan med famnen full av mat och bakverk.
Jag fick läsa hennes SFI-uppgift, ”Mitt möte med Sverige”. Hon skrev om frihetskänslan hon kände när hon i bilen från flygplatsen såg kvinnor vandra runt på gatorna utan niqab.
Sedan har vi mina barns kompisar från innergården som var bjudna på barnkalas. De hade förutom presenter till barnen, en stor blombukett till mig. Min sons klasskompis som skulle leka hemma hos oss hade även med sig både blommor och choklad till mig. Det är samma kompis vars mamma pausade allt när jag skulle hämta min son hos dem. Hon dukade fram arabiskt kaffe, kakor och nötter och vi delade ett fint samtal.
När vi var på semester och våra grannar vattnade hemma hos oss, såg de att vårt överkast hade en reva. När vi kom hem hade vi välmående växter och ett nytt överkast. Andra grannar anordnade en fest för vår nyfödda bebis.
De personer jag berättar om kommer alla från olika länder. Flera av dem har utkämpat omänskliga strider för att ta sig hit med en dröm om att kunna bygga ett bättre liv för sig själva och sina familjer. Jag vet att det finns problem i vår stadsdel. Här finns narkotika, vapen, gäng, misär och konflikt. Men det vi mött av medmänsklighet, generositet, solidaritet och värme från merparten av våra utrikesfödda grannar har berört mig på djupet.
Jag blir därför bedrövad av den polarisering och generalisering av förorten som skadar mina hederliga grannar och vänners anseende. Den pågående debatten som nu skapar rädsla, distans och misstänksamhet hos dem som aldrig fått sitta vid ett annorlunda köksbord, mött överväldigande generositet eller mottagit blommor från ljuvliga barn.
Anna Andermo
LÄS MER:Andersson ångrar inte "Somalitowns"-uttalande
LÄS MER:Volvo satsar i Biskopsgården: ”Ska inte vara ett utsatt område”
LÄS MER:Det är ni som skapat de sociala klyftorna - skyll inte på invandrarna