Betessläppens tid är inne. Korna i mjölkproduktionen släpps ut ur ladugårdarna för att under några månader få vistas utomhus, andas lantluft, beta och ligga och idissla i gräset. Till kosläppen bjuds i bland allmänheten in för att få se delar av en gård och uppleva kornas glädje när de äntligen får komma ut efter en lång vistelse inomhus, i bland uppbundna.
Kosläpp är ett ypperligt tillfälle att låta djurintresserade människor få veta lite mer även om vardagen för kon, kalvarna och tjurarna. Det är av förståeliga skäl inte välkommet av bonden som vill ha en glad tillställning.
Mjölken är ämnad åt kalven som kon tvingades skiljas från när den var dygnsgammal. Kalven hålls ensam i en box de första veckorna på grund av ökad infektionsrisk, den får suga mjölk från en gummispene. Är hen född efter 1 mars gäller inte heller rätten till utevistelse det året. För tjurarna finns inte alls någon lagstadgad rätt att få gå ute, de får oftast leva instängda till de nått en lönsam slaktvikt vid cirka 18 månaders ålder.
Mastit, juverinflammationer, drabbar många kor och största delen av antibiotikaanvändningen till dessa djur går till att behandla åkomman. Diarré och luftvägsinfektioner hos kalvar och unga djur, hasskador och klövsjukdomar är andra problem orsakade av miljö och storskalighet.
Kon som används som mjölkproducent är lönsam i i snitt fem år, då slaktas hon och hamnar, liksom tjurarna, uppstyckad eller nermald i butikernas köttdiskar.
Betesrätten är på minst sex timmar per dygn och mellan sextio och hundratjugo dygn beroende på det geografiska läget. För en ko som har turen att bo i södra Sverige innebär det i sämsta fall inte ens tio procent om året. Av bekvämlighet för djurskötarna, djuren skall ju mjölkas också, både bildligt och bokstavligt talat.
Urban