Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Jag trodde ju att politiker med vissa undantag ville förbättra förhållandena i bland annat Biskopsgården. Istället sluter de ögon och öron i förhoppning om att problemet försvinner, menar insändarskribenten.

De jävlas tills klubben ger upp

Istället för att be Solväder FC flyga och fara så jävlas man med dem tills dess de ger upp och lägger ner sin förening, skriver Ulf Johansson.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Jag läste i GP den 15/5 om de problem som existerar i Biskopsgården och vad föreningar som vill bidra till bättre förhållanden i stadsdelen kan råka ut för. Artikeln handlade om föreningen Solväder FC och dess ledare Hector Valeria. Hector verkar vara en man som brinner för ungdomarna och vill försöka ge dem något som håller dem borta från en brottets miljö. Något som ju är lovvärt och bör stöttas.

Artikeln lämnar dock en del stora frågetecken. Vid träning på fotbollsplanen är grinden stängd, vilket innebär släpande och bärande av material en längre bit. Planen skottas inte på vintern. De kommer inte in i Sjumilahallen och numera skall de även betala hyra för sin klubblokal. Efter att ha läst denna artikel så förstår jag att myndigheterna vill bli av med dem. Istället för att be dem flyga och fara så jävlas man med dem tills dess de ger upp och lägger ner sin förening.

Efter att ha läst denna artikel så förstår jag att myndigheterna vill bli av med dem.

Vem tjänar på detta tro, inte samhället i alla fall, men däremot myndigheter som slipper ägna sig åt dem och lyssna på deras olika önskemål. Jag vet inte hur ofta jag läst och hört om vikten av att försöka göra det bättre för ungdomar i "utsatta områden" men förstår nu att detta bara är en läpparnas bekännelse, av intet värde. Ännu sorgligare är den tystnad som råder från politiskt håll, jag trodde ju att politiker med vissa undantag ville förbättra förhållandena i bland annat Biskopsgården. Istället sluter de ögon och öron i förhoppning om att problemet försvinner.

Avslutningsvis kan jag tala om att jag har varit mycket aktiv i en förening på en annan plats i staden. Även vi hade en grind som försvårade passagen till fotbollsplanen, men vi fick en nyckel till denna grind. Olika falla ödets lotter.

Ulf Johansson

LÄS MER: Hector Valeria har mött dem som dödat och dem som dödats