Varför är det så förtvivlat svårt och känsligt att våga ifrågasätta frihetsbegreppet?
Friheten att konsumera prylar, mat, kläder. Friheten att välja vilka som ska ta smällen; vi som orsakat hela bedrövelsen, eller Greta-generationen, eller de som – förhoppningsvis – kommer därefter.
Det är alldeles uppenbart. Generellt sett är flertalet av oss inte vare sig tillräckligt intelligenta eller starka som individer för att orka stå emot konsumtionsdrogen. Beroendet är tydligt, abstinensen gör sig påmind. Och svider. Men den riktiga baksmällan, ja den låter vi barn och barnbarn ta hand om. Och den ”hangovern” kommer inte bara göra förtvivlat ont i både kropp och själ, den är dessutom obotlig.
När vi då inte klarar att plocka fram och lyssna till vårt sunda förnuft, när vi ständigt låter godisskålen svämma över, vad och hur ska vi göra?
Vi måste ingjuta mod hos våra folkvalda att klokt och ansvarsfullt våga besluta om livsbejakande begränsningar och förbud, verksamma på riktigt. Men som också odlar morötter till dem som tar ansvar, till dem som är föredömen.
Frihet. På riktigt. Utan extra allt.
Klent begåvad