Replik till Shakira Arif, 17/1
Kära Shakira Arif,
Du har skrivit en tänkvärd text om varför du vill behålla din slöja på. I min värld har Svenska kvinnor redan burit slöja/huvudduk i århundraden och sedan lagt bort den därför att i det samhälle som fanns då var den ett hinder för att bli en människa med samma fri- och rättigheter som en man. 2021 är det bara 100 år sedan kvinnor i Sverige fick rösta i allmänna val för första gången.
Varje initiativ och filosofi som stått upp för kvinnors frigörelse på vägen till ett jämställt samhälle har i princip alltid följts av krav på att bli av med skrymmande kjolar, ta av klämmande korsetter och huvudbonader som hindrar kvinnor att röra sig fritt. Våra förmödrar har kämpat för den rätten.
Du gör något viktigt genom att visa på att det också kan vara viktig för en fri kvinna i Sverige i dag att välja slöja.
Så om du utifrån ditt personliga val som gudfruktig och troende kvinna måste bära slöja, så måste du också ha den andra sidan klar för dig. Vi som inte bär slöja är inte sämre kvinnor bara för att vi inte vill täcka håret eller avstå byxor. Kvinnor här i Norden har kämpat för detta. Och då kan det vara så att från vår horisont påminner de som väljer att bära slöja oss om de tider då kvinnor bara hade värde som ägodel, tjänarinna eller barnaföderska. Därför kan vi ha svårt att förstå ditt val och kanske antyda eller rent av påstå att du och dina medsystrar klädda i slöja inte är fria.
Du gör något viktigt genom att visa på att det också kan vara viktig för en fri kvinna i Sverige i dag att välja slöja. Men då får det inte glömmas att de fri- och rättigheter vi har i dag har kostat kvinnor blod och lidande. De rättigheter som faktiskt ger både dig och mig möjligheten att leva som fria självständiga människor. Fria att vara just osjälviska, tro på Gud, vara snälla mot grannen, ge bort av sitt överflöd eller räcka ut en hand till någon som inte har samma bakgrund som du själv.
Å Lundblad