Angående Nana Osei-Kofi och Lena Sawyers sociala, moraliska och poetiska reflektioner runt Järntorgsbrunnen (23/1) så är denna diskussion ej ny. Personligen minns jag att statyn diskuterades i början av 90-talet, även då med fokus på att kvinnan representerar kontinenten Afrika.
Alla vi som lever i dag har ett stort privilegium. Oavsett om du är politiker, akademiker eller aktivist så har vi tillgång till det moraliska historiska facit som tiden byggt upp. När det gäller Järntorgsstatyns utforming är denna snart 100 år, alltså fyra generationer. När det gäller Linne’s rastänkande som nämns i artikeln handlar det om 250 år.
Varje generation ska genera den föregående något.
Varje generation ska genera den föregående något. Det är så vi uppnår moraliska samhälleliga framsteg. Att genera något är dock ej samma sak som att totalt moraliskt förkasta eller demonisera.
Den amerikanske före detta presidenten Obama och utrikesministern Clinton var offentligt emot samkönade äktenskap inte allt för långt innan de tillträdde sina ämbeten.
Hur kommer dessa individers eftermäle bedömas om fyra generationer? Visserligen var de USA:s första svarta president respektive första kvinnliga presidentkandidat, men hur var det nu egentligen med deras offentligt uttalade homofobi?
Det är inte alls en omöjlig tanke som nämns att en del av det järn som exporterades via Göteborg användes direkt eller indirekt inom slavhandeln. Precis på samma sätt som svensk järnmalmsexport användes för att hålla igång ett visst europeiskt lands krigsmaskin.
Artikelförfattarna påpekar att statyn flyttats redan två gånger (på grund av trafikomläggningar, min amärkning). Jag hoppas att de inte antyder att ytterligare en flytt till ett nedmonterat tillstånd i en lagerlokal är en lösning av ett upplevt problem.
Visst kan man som etnisk svensk, afrosvensk eller afroamerikan endast betrakta statyn som en symbol för något ont hos mänskligheten. Man kan även se den som en del av stadsbilden som påminner om att en ondare tid har blivit ofantligt mycket bättre för oss alla.
Johan Björk