Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Insändarskribenten ifrågasätter grundskoleförvaltningens beslut om skolskjuts. Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT

Borde vara självklart med skolskjuts

I det här fallet är det väl helt klart att Maltes föräldrar har svårt att klara skolvägen utan skolskjuts till honom, skriver Birgitta Gens.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Jag sätter morgonkaffet i halsen och känner ilskan stiga när jag läser artikeln om Malte, som har Downs syndrom och som inte blir beviljad skolskjuts (GP 5/9) och ser vad den tillförordnade chefen på grundskoleförvaltningen ursäktar sig med: ”kommenterar inte enskilda fall” (det är väl skönt att slippa!?!), men säger att ”det finns elever med funktionsnedsättning som de bedömer klarar sig utan skolskjuts”.

I det här fallet är det väl helt klart att Maltes föräldrar har svårt att klara skolvägen utan skolskjuts till honom! Handläggarna följer våra riktlinjer och gör en så korrekt bedömning de kan uppger chefen. I detta fall kunde de definitivt inte göra en rätt bedömning om man ska tro på föräldrarna – och i detta fall gör väl alla utom handläggarna det. I bästa fall får nu familjen invänta svar på överklagande så Malte missar måhända flera dagar (veckor?) i skolan. Tack GP för artikeln!

Birgitta Gens