Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Gorm Kallestad

Borde inte bli ensamma

Kanske de flesta gamla skulle flytta in i ett äldreboende mycket tidigare i livet än vad som nu sker. Många hamnar ju där först när man i princip inte kan ta hand om sig själv, skriver Stina B.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Linnea Henriksson har en mycket mjuk och melodiös röst. När hon sjunger och jag hör just denna alldeles speciella sång, så är det svårt att hålla tillbaka tårarna.

Den handlar om en gammal dam, som dukat bordet med tända ljus, blommor och tårta. Hon fyller år. Så ringer telefonen ...

… Jasså, säger du det. Du kan inte komma från. Du tog fel på vilken dag det va … men det gör ingenting … om det är nått bara ring … för jag finns ju här var dag …

Detta upprepas tre gånger när barnen ringer i tur och ordning. I den sista versen får Linnea ackompanjemang av en gospelkör … Himmelskt skön sång och då har ljusen brunnit ut och dagen är slut.

Så där skulle det aldrig vara. Men visst … våra barn är så upptagna och så stressade.

Kanske de flesta gamla skulle flytta in i ett äldreboende mycket tidigare i livet än vad som nu sker. Många hamnar ju där först när man i princip inte kan ta hand om sig själv. Det skulle vara bra om det fanns tid att ”bo in sig”, skaffa trevliga vänner på stället, bilda bok- och filmklubb, spela boule och bridge, ha vinprovning, lära sig mer om datorer, måla med olja och akvarell anlägga en liten trädgård och inte bry sig så förfärligt mycket om att de egna barnen inte har tid att träffas.

Och kanske det viktigaste av allt – bli extra mor- och far- föräldrar åt barn som inga har. Bjuda på mysiga sagostunder eller hjälpa till med läxläsning eller bara vara en lyssnande vuxen.

Stina B