De vita blommorna, som skiftade en aning i ljusgrönt, stod så vackert mot den röda tegelväggen. Ja, den förgyllde verkligen vår entré.
Jag bor två trappor upp och tog som mål att varje dag att ta mig ner för de två trapporna, så att jag kunde vattna min blomma.
Det kan inte ha varit en gammal och skröplig tjuv, som stal den här krukan, för den var rejält tung. Dessutom var växten hög med många blommor. Man såg inga spår efter den. Inga avbrutna blommor. Inga blad. Spårlöst försvunnen.
Det var nog en blomsterälskare som tog den. Jag hoppas att hen har gett den ett gott nytt hem och att den får vatten åtminstone varannan dag. En gång i veckan behöver den lite blomsternäring, om den skall hålla formen.
Jag undrar om vår hortensia saknar oss lika mycket som vi saknar den?
Anita Bertelsen