Replik
till Per Acke Orstadius, 23/4
Min erfarenhet från åttaårig folkskola var att betyg var ett naturligt inslag i skolarbetet. Något trauma upplevdes inte. Det var sporrande att se hur man presterade. Med ett bokstavssystem med plus- och minustecken blev det 15 nivåer. Ett känsligt system som visade i vilken riktning man rörde sig. Vi fick i första klass enbart ordnings- och uppförandebetyg men sedan terminsvis betyg i alla ämnen. Dessutom kompletterades betygen med en statistikruta så att både man själv och föräldern kunde se hur man låg till i klassen i varje ämne. Betygen var även vägledande då det fanns möjlighet att söka till läroverk från årskurs fyra eller sex.
Systemet bidrog nog till den bättre ordningen i skolan och la grund för det kommande arbetslivet. Läraryrket var åtråvärt och respekterat. I betygsbokens slut stod vilka ordningsregler som gällde i skolan.
Erfarenheten från mina barns skolgång var att man inte var mycket klokare efter samtal med lärare. De verkade inte särskilt engagerade och kunde säga att de var bra och inga problem.
Själv gick jag i folkskola 1946 till 1954 och vi hade en kortare skoldag även på lördagarna.
Man måste utgå från sanningen i sin skolstatus för att kunna ta sats mot framtiden. Täta betyg ger snabba svar på hur det sedan går. Det finns också elever som ser att de inte är så dåliga som de tror!
Ivan Hedin