Alla barn måste få bli sedda och bekräftade när de växer upp, få möjlighet att prata med vuxna för att förstå hur allt hänger ihop.
Vi måste lära barn att respektera andra, att utveckla empati. Vi måste visa det i ord, bild och handling med mycket samtal, både enskilt och i grupp. Vi måste lära dem att säga nej när det känns fel.
Hur ska det vara möjligt i stora barngrupper? Hur lyckas vi då gå undan med barn när någon är ledsen och behöver prata? Hur blir barnen som växer upp i en miljö där detta inte prioriteras, trots att det finns många vuxna omkring dem?
Så lätt det händer att barn faller mellan stolarna, och hamnar snett när vuxna inte har tid att se. Är ingen utbildad inom barn och ungdom i nämnden som har hand om dessa frågor? Är barnen en bricka i spelet? En siffra?
Dessa pengar som sparas in i personal, när barnen är små och växer upp, dessa pengar får ju läggas senare på kriminalitet i tonåren. Dessa barn som inte fick vuxentid när de behövde den!
Eva Malm
LÄS MER:Forskare på KI: Så stoppar vi gängvåldet – från tidig ålder