Häromdagen var jag och min mormor på en restaurang i Göteborg. Jag hade verkligen sett fram emot att få umgås med henne och försöka ha en trevlig stund trots att jag tycker måltider med andra är jobbiga. För de flesta är en måltid på en restaurang bara en måltid, en lunchrast för att fylla på med energi eller en mysig middag med familjen. För mig och för flera andra är det stress, ångest, förberedelser och massa andra känslor och tankar som ibland kan finnas där flera dagar innan själva restaurangbesöket.
Jag hade tagit med mig mormor till en av mina favoritrestauranger. Jag kände mig ovanligt trygg, ångesten fanns där men den var hanterbar.
Vi sitter tillsammans, äter, skrattar och njuter. Vi bestämmer oss för att ta av fikat som finns. Eftersom mormor har svårt att gå, hämtar jag till oss båda. Jag häller upp kaffe till mormor, te till mig och sträcker mig mot servetterna och sedan mot kakburken.
”Är de där verkligen bra?”, hör jag plötsligt en man bakom mig säga. Jag kollar upp mot honom chockad och svarar ”Va?”, varpå han ställer frågan ”Är de verkligen nyttiga?” och skrattar till lite.
Mitt huvud börjar skrika på mig, men just där och då tänker jag inte låta det påverka mig. Jag svarar irriterat ”Det bryr jag mig inte om” och går bestämt därifrån med en kaka till mig och en kaka till mormor. Mer orkade jag inte göra just där och då. Saken är att jag nyligen låg inlagd på slutenvård för min anorexia.
Du behöver inte kommentera vad jag väljer att äta, det gör mitt huvud redan åt mig. Vi är många som är trötta på att folk tar sig friheten att kommentera allt från matvaror till kroppsstorlek. Jag bad inte om din åsikt, dina kommentarer skadar, snälla tänkt efter.
Nathalie Nyberg
LÄS MER:Norges nya lag ska minska kroppshets – Sverige kan ta efter
LÄS MER:Kontinuerlig vård är ett måste vid ätstörningar
LÄS MER:Fler väntas söka hjälp för ätstörningar efter storhelgen