Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Christine Olsson/TT
Bild: Christine Olsson/TT

Barnbidrag inte en del av socialpolitiken

Att införa en förmögenhetskontroll blir dessutom mer komplicerat än vad Nils Bengtsson antyder, skriver Christina Ekman.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Slutreplik till Nils Bengtsson, 26/1

Det föds cirka 120 000 barn i Sverige per år. Barnbidraget går per automatik till föräldrarna. Familjebildningen ser olika ut idag. Att införa en förmögenhetskontroll blir komplicerat. Ska bostadens marknadsvärde räknas? Vad är tavlan på väggen värd? Och så vidare.

Pensionen däremot samlar individen själv till, baserad på livsinkomst. Löneskillnader styr till stor del pensionens storlek. Kvinnodominerade yrken har tyvärr släpat efter i löneutvecklingen. Äldre kvinnor drabbas idag av äldre spelregler och låga pensioner. De är dock betydligt färre än alla nyföddas föräldrar som skulle behöva kollas upp varje år. Generella förmåner finns för övrigt redan för pensionärer. Bor man till exempel i Göteborg åker man gratis på kollektivtrafiken en stor del av dygnet.

Inkomstklyftorna i samhället utjämnas för alla av den progressiva beskattningen och kompletteras under barnaåren med barnbidrag samt vid behov med andra bidrag. Den med högre inkomster betalar mer i kronor än den med mycket låg inkomst, men alla har samma barnbidrag. Om föräldrarna kan spara pengar för framtiden är det inget fel i sig, framtiden vet man ingenting om.

Det centrala är att barnbidraget aldrig ska vara en del av socialpolitiken.

Christina Ekman