Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Gorm Kallestad
Bild: Gorm Kallestad

Baksidan av psykofarmaka

Erfarenheterna av den psykiatriska vården är alltför ofta en besvikelse, skriver signaturen EffBe.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Replik till Mikael Augustsson, GP Debatt 16/9

Tack till Mikael Augustsson som förtjänstfullt skrev om psykiatriska vårdens medicinering i GP 16/9. Undertecknad har själv erfarenhet av vården ifråga på sluten avdelning. Det finns mycket att säga om den, men det får bli till en annan gång.

Jag har många bekanta och vänner som i öppenvården har stor och långvarig erfarenhet av att ha blivit medicinerade med psykofarmaka. Erfarenheterna kan sammanfattas så här: inte sällan hörs stora ord från vården och läkarna, men utfallet blir tyvärr alltför ofta en besvikelse. Få, om någon, blir i grunden hjälpt, i stället får man nya problem, antingen somatiska eller psykiska. Och tyvärr får en hel del beroendeproblem.

EffBe