Skönhet ligger i betraktarens öga, lyder ett känt talesätt. Detta sätt att resonera på gör dock arkitekturen till ett nästan tabubelagt ämne, om man har åsikter om dagens arkitektur utan att vara arkitekt. Vi måste därför ha en riktig diskussion om vem som får ha inflytande över arkitekturens vägval. Att skönhet är subjektivt utesluter inte att majoritetens uppfattning bör fungera som riktlinje för hur vi skapar mångfald i arkitekturen.
Vissa menar att eftersom arkitektur är konst och konsten bör vara fri, bör även arkitekturen vara fri. Men arkitektur är inte som annan konst. Arkitektur är den konst vi utsätts för dagligen, och den konst som medborgarna har minst inflytande över. Det borde vara logiskt att medborgare i ett demokratiskt samhälle har inflytande över vår miljö.
De senaste månaderna har en debatt växt fram kring Gert Wingårdhs nya Liljevalchs. Gert Wingårdh svarar på kritiken i Aftonbladet på följande sätt: “Väntar man sig gammeldans och får höra Beatles så gillar man inte det. Alla får tycka vad man vill, det är ett fritt samhälle”.
LÄS MER:Protester mot nya Liljevalchs
Jämförelsen med musik finner jag särskilt intressant. Musiken har i dag en mångfald av stilar. Vad som dock får mest utrymme inom musiken bestäms av publiken. I den svenska arkitekturen bestäms inget av medborgarna, för så fort medborgarna kritiserar arkitekterna går arkitekterna till motangrepp och hävdar att den konstnärliga friheten är hotad.
Om medborgarna i en stad hade fått säga sitt om arkitekturen genom mer transparenta och demokratiska processer hade detta lett till en mer diversifierad och trivsam miljö för medborgarna. Min åsikt är därför att medborgarna bör ha mer att säga till om i stadsplanering och arkitektur, för att skapa en mångfald i stadsmiljön för att bättre spegla hela samhället.
Jonathan Sjöstrand, gymnasieelev
LÄS MER:Politikernas krav: Nybygget vid Hagakyrkan måste bli klassiskt