Min man och jag, 70+ utan bakomliggande sjukdomar, gick i frivillig karantän i mitten av mars och drog upp till vårt hus uppe i Bohuslän och här är vi än. På så sätt tog vi som många andra 70-plussare vårt ansvar för att minska spridningen av coronaviruset.
Det har varit ganska innehållslöst och långtråkigt och utan barn och barnbarn under dessa sju månader, men vi har gjort så gott vi kunnat.
När vi sedan läser och ser på tv hur ungdomar och folk upp till 50-års åldern lever precis som om corona över huvudtaget inte existerar så gör det oss både upprörda och beklämda. Man blir mörkrädd. Läste nu senast om Chalmers som planerar en Halloweenfest. Alltså, hur tänker de? Man kan ju verkligen undra. Vi är ju mitt i en förfärlig pandemi det borde de väl ändå veta och förstå, liksom alla de andra som fortsätter att leva precis som vanligt. Snart ger jag upp...
Eva B
LÄS MER:Fördubbling av antalet coronapatienter på Sahlgrenska