Själv vet jag inte mycket detaljer, men har lite sunt förnuft och egen erfarenhet i verkligheten. Det är enligt mig en oändlig skillnad på företag med tusentals anställda och mindre, med kanske 20. Råkar ett mindre företag ut för ekonomiska problem, måste man som ansvarig kunna ha möjlighet att välja vem som mest troligt kan hjälpa till att få skutan på rätt köl. Man känner sitt företag, man känner sin personals tillgångar och brister.
En anställd kan göra en oändlig skillnad. Det är känsligt, svårt, kräver stort ansvarstagande och är oändligt plågsamt. En seriös företagsledare vidtar inte en sådan åtgärd, utan att själv må riktigt dåligt. Drivkraften är att försöka rädda företaget och resten av de anställda. För mig är ”företagsrätten” minst lika viktig som arbetsrätten.
Varför kan man inte finna en kompromiss, med olika regler för små, medelstora och stora företag?
Naiv?