Som aktiv stridspilot och divisionschef under kalla kriget, kom man ibland nära flygstridskrafter från giganterna Nato och Warszawapakten, när man övade och upprätthöll beredskap, utan att känna sig underlägsen vare sig tekniskt eller manövreringsmässigt.
Sveriges försvarspolitiska doktrin, att vara alliansfria i fred syftande till neutralitet i krig, kändes då helt normalt och ifrågasattes inte av oss aktiva. Att våra flygplan hade komponenter och delsystem tillverkade i Nato-länder kändes inte konstigt. Att Nato skulle komma till undsättning vid ett angrepp från Sovjet kändes också naturligt, för ett angrepp mot Sverige skulle ses som ett reellt och hot mot Sverige och alla Nato-länder.
LÄS MER:Statsministern utesluter inte svenskt Natomedlemskap
På 90-talet betonade en statlig utredning neutralitetspolitikens betydelse samt behovet av ett starkt försvar tills förväntat bistånd anländer. Även om mycket har hänt sedan dess får ÖB:s syn på Nato-anslutning och förstärkning av försvaret anses vara relevant och pragmatiskt samt i samklang med regeringens säkerhetspolitiska bedömning och extra tillskott till försvaret.
Att försvaret och regeringen ständigt håller ett öga på händelseutvecklingen och anpassar beredskapen känns betryggande. En hållning som bör prägla vår säkerhets- och försvarspolitik tills despoten gett upp och även därefter.
Gunnar Persson, Kastet, Stillingsön
LÄS MER:Nyhet om ryska plan med kärnvapen ifrågasätts
LÄS MER:USA blir allt mer militariserat