Att vi behöver fler poliser i Sverige råder det inga delade meningar om, det är alla överens om oavsett partitillhörighet.
Vid terminsstart i januari förra året fanns det 1 020 studieplatser. Bara 650 fick bekräftad antagning. Det innebär att nästan 40 procent av platserna stod tomma vid terminsstart.
Mitt förslag är att polisen ser över sina något ålderdomliga antagningskriterier. Att man utestänger hälsosamma och sunda ungdomar som drabbats av diabetes typ 1 är för mig en gåta.
Diabetes typ 1 sköts helt annorlunda i dag än för bara tio år sedan. Man har kontrollfunktioner som larmar och medicineringen är differentierad och personligt anpassad. Man kan följa sin status timme för timme dag för dag genom tekniska hjälpmedel. Personer med diabetes typ 1 kan i dag sköta arbete, skola och socialt liv precis som alla andra. Att kollegorna i kåren kan lita lika mycket på en polis med diabetes typ 1 som på någon annan är därför ingen avgörande fråga. De fysiska och psykiska kraven i ansökningsprocessen ska naturligtvis avgöra den frågan som för alla andra sökanden.
I sina nya antagningskriterier har polisen valt att ta bort ämnet historia och man välkomnar nu också sökanden med neuropsykiatriska diagnoser, men inte med diabetes typ 1. Jag vet att det har gjorts anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen om att just diabetiker stoppas från polisutbildningen.
Se över antagningsförfarandet och modernisera det. Alla behövs inom polisen, som polisen Nadim Ghazale säger.
Kerstin Bäckström
LÄS MER:Därför får studenter nobben av polisutbildningen
LÄS MER:Göteborg får eget mönstringskontor – i centrala stadsdelen