För drygt två år sedan fick Per Håkansson vid Finansinspektionen i uppdrag att utreda förutsättningarna för en databas, med samlade uppgifter om svenskarnas tillgångar och skulder. Beställningen kom från Riksbanken som prompt såg ett behov i en detaljerad bild över svenskens privatekonomi.
Utredningen är nu klar och föreslår att sex olika myndigheter, 1 700 företag och samtliga kommuner och regioner ska sammanställa och rapportera in data om svenskarnas fastigheter och tomter, bostadsrätter, fordon, finansiella tillgångar, pensioner och försäkringar, finansiella instrument, privata kapitaltillgångar, CSN-lån, räntor och avgifter samt konsumtionslån.
Blir detta verklighet skulle databasen bli SCB:s största. Byråkraterna på Riksbanken och Finansinspektionen jublar, S, V och MP tillstyrker. Ju mer data om oss alla, desto större möjlighet till politiskt kirurgiska ingrepp. Med sådan aggregerad insyn i folks privatekonomi finns alla verktyg i lådan för både hårdför propaganda och faktiskt beslutsfattande. Byråkrater kommer alltid gapa efter mer data, sådan underlättar ju deras jobb.
Men att lägga så mycket integritetskänslig information i knät på maktlystna politiker är som att bjuda getingen på sockersöt jordgubbssaft. Det är information som de helt enkelt inte har något med att göra, och som i fel händer skulle kunna rendera i vilket politiskt snedsteg som helst.
I George Orwells 1984 förespeglades ett övervakningssamhälle dystopiskt värre. Och ändå hade Orwell helt säkert häpnat över Per Håkanssons databasförslag.
Sivert Aronsson
LÄS MER:FI ska samråda med Riksbanken om kapitalbuffert
LÄS MER:Mitt i ekonomiska krisen – blancoskulderna skenar i Sverige