En kreationist och abortmotståndare har blivit andre vice talman! En debattör dömer ut detta i söndagens GP. Två av talmannens åsikter tycks ligga högt upp i författarens syndakatalog. Så högt att fördömandet är totalt och bland annat beskrivs som medeltida. Dock verkar det som att han i så fall själv även i viss mån stannat kvar där, genom att ha missat centrala tankar i upplysningstiden. Jag syftar bland annat på Voltaires tydliga ställningstagande om yttrandefrihet, att var och en ska få offentligt framföra sin åsikt och känna trygghet i att kunna göra det.
Enligt debattören finns det en automatisk koppling mellan en talmans åsikter och politiska ställningstaganden och förmågan att på rätt sätt kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Hur tilltro till kreationism skulle påverka det dagliga arbetet i riksdagen är för mig en gåta. Självklart kan både ateister och kreationister, trots olika existentiella ställningstaganden, fungera väl i riksdagsarbetet.
Abortmotstånd är däremot en politisk fråga, men det verkar enligt författaren mer vara kopplat till en politisk dogm – en slags politisk fundamentalism.
På samma sida i GP denna söndag fanns en insändare med rubriken: Vem för de oföddas talan? Insändarskribenten har uppfattat de mörka molnen i det fundamentalistiska debattklimatet och tar skydd för att inte riskera en urladdning. Hon står dock fast vid att hon vill vara en fosterförsvarare eller kanske mer relevant uttryckt, en fosterräddare. Varför ska denna åsikt anses medeltida? Är det liberalism att i praktiken utfärda en bannlysning för innehavare av denna?
Visst kan väl politiken tåla ett spänningsfält mellan abortförespråkare och abortmotståndare såväl som mellan fosterräddare och fostermotståndare?
P-O Ekdahl
LÄS MER:Vi borde inte skratta bort Julia Kronlids kreationism