Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Hur reagerar människorna om de får veta att det hela nog kan ordna sig ändå med teknikens hjälp? skriver Per Acke Orstadius. På bilden bl a Greta Thunberg. Bild: Pontus Lundahl/TT

Är det kört nu, eller?

Klimatrapporterna duggar tätt och budskapet är att det går käpprätt åt skogen. Ändå avslutas budskapen med hoppfulla tillägg om att katastrofen trots allt kan undvikas. Hur är det egentligen med den saken, skriver Per Acke Orstadius.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Enligt den massiva information vi fick av FN:s klimatpanel häromdagen verkar det inte vara någon tvekan om att det nu går käpprätt åt skogen med Moder Jord. Men alla forskare avslutade det fruktansvärda budskapet med att pliktskyldigast tillägga att det inte är kört ännu. Att vi med teknikens hjälp nog ska kunna undvika den stora katastrofen.

Efter Parisavtalet fick jag kritik för att jag avslutat en artikel om klimatet med att det nog redan var kört. Att skriva så skulle leda till att läsarna skulle resignera och sluta bidra till att rädda världen. Artikeln löd i något kortad form som följer:

”Världens ledare har enats om klimatmålen. Applåder. Miljöförstöringen hejdas. Världen räddas. Om det ändå vore så väl. Dessvärre ligger det en ofantlig bromskloss i vägen för en sådan utveckling. Egoismen. Det faktum att alla är sig själva närmast och handlar på det sätt som är lönsammast eller bekvämast för dem själva. Ska klimatmålen nås måste man ge avkall på egoismen. Och det kommer man inte att vilja göra.

Men hur reagerar människorna om de får veta att det hela nog kan ordna sig ändå med teknikens hjälp?

Ländernas regeringar kommer i praktiken att gå med på så lite åtaganden och uppoffringar för landet som möjligt. Kol- och oljeindustrin lägger hinder i vägen för utplaningen av fossila bränslen. De flesta konsumenter kommer fortsätta att vilja äta kött, köra bil och flyga. Dessvärre är det nog redan kört.”

Men hur reagerar människorna om de får veta att det hela nog kan ordna sig ändå med teknikens hjälp? Är det då inte risk att man tar det lugnt och fortsätter att äta kött och köra bil och flyga? ”Jag vill inte lugna människorna. Jag vill att de ska gripas av panik” sade Greta Thunberg. Lite panik skulle kanske kunna transformera egoismen till ren självbevarelsedrift hos såväl nationer, företag som individer. Så att de anstränger sig för att handla rationellt och rädda en framtid åt barn och barnbarn.

Per Acke Orstadius