Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Fredrik Tenfält: Allt kan inte mätas i pengar

Samhällsekonomiska kalkyler säger inte hela sanningen, skriver Fredrik Tenfält angående Västlänken.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Blir du lönsam, lille vän? är en klassisk målning av Peter Tillberg från vänstervågens tidiga 1970-tal.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Blir du lönsam, stora Västlänken? tycks vara den dominerande frågan i debattens Göteborg. Enligt Trafikverkets egna kalkyler är Västlänken inte samhällsekonomiskt lönsam – det kan handla om en samhällsekonomisk förlust på 10 miljarder kronor – vilket används som argument av projektets kritiker (främst trängselskattens kritiker) för att bygget måste stoppas.

Problemet är bara att termen ”samhällsekonomisk lönsamhet” är lite som en hal tvål i badkaret; den blir svårare att få grepp om ju mer man försöker. Som Trafikverkets expert Per Lindholm påpekade vid GP-utfrågningen i fredags bygger kalkylerna på det som är mätbart i kronor och ören: antaganden om offentliga kostnader och intäkter, utsläppsvolymer och antaganden om effekter på resandet.

Annat, som till exempel tänkbara konsekvenser för människors trivsel i stadsmiljön eller städers attraktivitet och konkurrenskraft, finns inte med. Beräkningarna blir särskilt svåra just i storstäder.

Låt oss översätta detta till ett helt annat område. Om strikt lönsamhet skulle styra hade vi aldrig fått något operabygge i Göteborg. Det är ett hopplöst olönsamt projekt som kräver skattepengar varje år. Men värdet av att Göteborg har en opera och andra kvalitativa kulturinstitutioner är naturligtvis att vi har tillgång till ett brett och differentierat kulturutbud, att Göteborg framstår som en attraktiv kulturstad också utåt.

Om vi på trafiksidan ensidigt skulle gå på samhällsekonomisk lönsamhet enligt gängse kalkyler, borde vi i stort bara satsa på vägar och biltrafik. De projekten uppvisar nästan alltid den högsta kortsiktiga lönsamheten. Samtidigt visar sig tidigare prognoser för resandet på järnväg kraftigt ha underskattat den faktiska ökningen, något som i sig naturligtvis påverkar tillförlitligheten i kalkylerna.

Hur värderar vi en behaglig trafikmiljö och väl fungerande kollektiv- och pendeltrafik i ett framtida växande Göteborg, med färre byten och med viktiga fästpunkter utanför dagens kaotiska centrum? Det är också en viktig fråga när det gäller Västlänken.

Nu förs från motståndarnas sida fram olika ”slingalternativ” för att avlasta den hopplöst föråldrade säckstationen vid Centralen, men inte mycket sägs om kollektivtrafikstrukturen i Göteborg någon generation framåt.

Lönsamhet och kostnader är långt ifrån oviktigt. Men i räknenissedebatten om Västlänken är det något väsentligt som saknas: visionen om det framtida Göteborg.