I helgen samlades moderater från hela landet för att staka ut partiets riktning framåt. Satsningar på utbildning, kompetensutveckling och FoU är det som har skapat Sveriges internationella framgångar. Det har gett oss en hög andel kvalificerade arbeten, såväl i industrin som i tjänstesektorn. Incitamenten till vidareutbildning måste därför fortsatt vara starka och skattesystemet spelar en avgörande roll i detta. Vi hoppas att moderaterna framöver kommer att gå snabbare fram när det gäller att reformera skatterna.
Det svenska välfärdssamhället finansieras huvudsakligen via skatter och har bidragit till ekonomisk, social och mänsklig utveckling. Det finns goda skäl för att värna den svenska modellen. Sammanhållna välfärdssamhällen av nordiskt snitt har en högre social rörlighet än länder där ansvaret för välfärden mer vilar på den enskilde.
Samtidigt måste utbildning och ansvarstagande löna sig bättre. Utan sunda incitamentsstrukturer undermineras den ekonomiska tillväxt som är en förutsättning för vår välfärdsmodells framtid. Våra medlemmar investerar tid och skuldsätter sig för att skaffa sig en längre akademisk utbildning. Vissa tar ansvar genom att ta på sig en chefsroll. Men ansträngningen ger allt mindre avkastning i plånböckerna.
Efter en lång period av snabbt stigande marginalskatter blev den stora skattereformen 1990 – 91 en sund motreaktion. Det etablerades en bred politisk enighet om att skattebaserna skulle breddas och marginalskatterna sänkas. Kompromissen mellan effektivitet och fördelning landade i att högst 15 procent av skattebetalarna skulle betala statlig skatt och att den högsta marginalskatten skulle vara 50 procent. Brytpunkten för statlig skatt skulle räknas upp i takt med lönerna.
Gravt misslyckande
Det politiska systemet har sedan dess gravt misslyckats med att upprätthålla dessa enkla och högst rimliga principiella utgångspunkter. Långt fler än 15 procent av skattebetalarna betalar i dag statlig skatt och brytpunkten justeras inte automatiskt i takt med lönerna. En värnskatt på fem procent har dessutom införts. Gradvis har avkastningen på högre utbildning och ansvarstagande sjunkit.
Regeringen Löfven har i sin nyligen lagda höstbudget valt att förstärka den här utvecklingen ytterligare. Brytpunkten justeras inte uppåt i takt med lönerna. Det innebär att 100 000 fler kommer att betala statlig skatt. Jobbskatteavdraget kommer också att trappas av på månadsinkomster över 50 000 kr.
Vi kan inte fortsätta att pressa upp marginalskatterna på detta sätt. Vi vet att människor anpassar sitt beteende genom att utbilda sig i lägre grad och arbeta mindre när det lönar sig sämre. Det innebär att statens skatteinkomster knappt ökar alls av regeringens politik.
Varför regeringen väljer att driva en så kontraproduktiv skattepolitik? Vi lever i en globalt orienterad och välutvecklad kunskapsekonomi. Det blir då allt viktigare att konkurrera med goda villkor och en rimlig beskattning på arbete. Fördelningseffekterna av regeringens höjda marginalskatter är sannolikt försumbara, men de negativa effekterna på utbildningsval och viljan till förkovran i arbetet är betydande.
Sverige har inte råd med politik av det här slaget. Med den internationella skattekonkurrensen, globaliseringen och en åldrande befolkning måste vi långsiktigt återgå till ett skattesystem som främjar kunskap och arbete. Vi behöver åtminstone återgå till principerna bakom skattereformen 1990 – 91. Ett första steg i den riktningen är att regeringen slopar värnskatten och löpande justerar upp brytpunkten för statlig skatt med löneutvecklingen. Detta gynnar våra medlemmar, men framför allt stärker det Sveriges tillväxt.
Göran Arrius
ordförande Saco
Sofia Larsen
ordförande Jusek
