Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Fin berättelse om unga människor

Behaglig läsning på stranden, skriver Hanna Jedvik om Oscar von Seths debutroman, men den hade kunnat ha mer spänst och större djup.

Bok

roman
Oscar von Seth
Snö som föll i fjol
Calidris

”En lysande guide till den värld vi lämnade åt de unga”, säger Lars Norén på omslaget till Oscar von Seths debutroman Snö som föll i fjol. Och det må framstå som ett smart drag att låta en av vår tids största dramatiker och poeter uttala sig om en debutant. Men det finns också risk att man faller på eget grepp. Faran är nämligen att förväntningarna trissas upp. Vilket kan göra att frågan som gnager genom hela läsupplevelsen är ”Vad är det som Lars Norén tycker är så bra”? Eller ”När kommer det där som Lars Norén hyllar?”

Detta är åtminstone vad som händer mig när jag ger mig i kast med Snö som föll i fjol. En roman i feelgood-genren som tar avstamp i den sökande Linus som på ett yoga- retreat på Koh Phangan i Thailand träffar Stella, en oblyg nykter alkoholist som det visar sig att han har många beröringspunkter med. De reser vidare och slår följe med amerikanen Amir.

Tillsammans utforskar de känsloliv och utmaningar som de ställs inför. Här finns åtrå, tvivel, sökande och en sexualitet som aldrig är statisk. Oscar von Seths prosa är flyhänt och lättsmält. Livsvisdomar korsas med nyandlighet och som en röd tråd pågår en ständig studie av kroppar, fysionomi och funktion. Man anar en fixering.

Men trots det är Snö som föll i fjol en fin berättelse om unga människor i vår tid, deras livsval och problemformuleringar. Här erbjuds behaglig läsning på strandkanten. För den som inte räds en roman om yoga, meditation och trevande relationer. Dock lämnar von Seth ytterst lite till läsaren vad det gäller slutsatser och filosofiska resonemang. Här formuleras allting med viss övertydlighet och de långa dialogerna som löper sida upp och sida ner skriver läsaren på näsan. Med en mer dynamisk gestaltning hade denna underhållningsroman kunnat få mer spänst och större djup. Som det är nu blir det stundvis väl platt och plakatartat. Och jag undrar fortfarande vad det är som Lars Norén finner tilltalande. Tyvärr.