Filmrecension: I remember when I die

Tänk på döden. Så står det skrivet i bastanta versaler över ingångarna till Stampens kyrkogård i centrala Göteborg. Orden från 1804 är på något sätt både skrämmande och skrattretande, så oerhört i otakt med en samtid då vi absolut inte vill tänka på döden. Vi vill fånga dagen och unna oss.

Det visar inte minst de uppmärksammade protesterna mot bygget av ett hospice – en inrättning för vård i livets slutskede – i ett villaområde på västkusten i somras. Bland klagomålen fanns formuleringar som att ”många kommer att förknippa området med lidande och död” och att barn uttryckt obehag för ”att passera varje dag och behöva tänka på döden”.

En som sätter sig på tvären mot denna beröringsskräck är filmaren Maria Bäck, och att det finns en djup ironi i skräcken för just hospicemiljön blir uppenbart i hennes film ”I remember when I die”. I hennes skildring av livet på ett danskt hospice framträder vardagen i dödens väntrum som lugn, kärleksfull och lite tråkig.

Redan i första scenen får vi, på respektfullt avstånd, se hur begravningspersonal tar hand om en avliden person och rullar iväg med kistan. Sedan möter vi patienterna på deras rum, med utsikt över lummiga kullar och vida himlar med fågelsträck. Ibland samtalas det om stora ting – evighet, minnen och död – men oftast är kameran en tyst betraktare av stillheten som råder.

I ett mötesrum har Bäck satt upp kameran för att intervjua personalen. Här framträder filmens tes: att när hjärnaktiviteten saktar ner, alldeles före dödens inträde, försvinner människans tidsuppfattning och hon får uppleva evigheten. Men också här är filmen mest intresserad av mellanrummen – en blick eller ett osäkert leende, precis före ett svar som vi inte får höra.

Det är ett intressant och personligt grepp, ett slags antidokumentär, som fungerar bra ibland och sämre ibland. I sina bästa stunder blir ”I remember when I die” en hyllning till det lilla livet, där existensens mening kan vara att pyssla tillsammans med sina barn, eller dricka en kopp kaffe.

Karin Svensson

TT