Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Feministiska vindar har svept in på UD

Margot Wallström sätter sig hemvant tillrätta vid det antika fyrkantiga bordet i utrikesministerrummet. Här har många socialdemokratiska utrikesministrar som hon känt arbetat före henne. Anna Lindh stod henne närmast. Lindhs byst finns i Utrikesdepartementets entré, den enda som har denna plats på UD.

I korridoren som leder in till den röda salongen två trappor upp – och vidare in till Wallströms tjänsterum – hänger en färgstark oljemålning föreställande Dag Hammarskjöld. Han var kabinettssekreterare på UD när han utnämndes till FN:s generalsekreterare.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Hela UD andas tradition och historia och Wallström är noga med att påpeka att den feministiska inriktningen inte är ett avsteg från den svenska linjen om en bred politisk samsyn om utrikespolitiken. Den manliga dominansen på UD försvann dock med Carl Bildt. Som sin närmaste har Wallström valt Annika Söder till den första kvinnliga kabinettssekreteraren, hon är för övrigt dotter till den första kvinnliga utrikesministern Karin Söder. Wallström har också utsett Annika Molin-Hellgren till samordnare för den feministiska utrikespolitiken och sänder henne i september som ambassadör till Irak. I Kongo är Annika Ben David ambassadör och av den interna UD-kuriren beskriven som en feministisk missionär.

– Det handlar om med vilka glasögon man betraktar omvärlden, framhåller Wallström. Feministisk utrikespolitik är smart politik och är ett verktyg för en hållbar fred.

När det internationella läget analyseras finns kvinnoperspektivet med. Feminism är inte, säger Wallström, en trollstav eller något att slå någon i huvudet med. Istället är det ett sätt att genomlysa förhållanden och att låta detta genomsyra hela utrikespolitiken.

Wallström är övertygad om att freden lever längre om även kvinnor deltar i förhandlingarna. I Liberia tröttande kvinnorna på att aldrig få komma in på hotellen där överläggningarna hölls.

– Det myntades ett begrepp med innebörden att dåliga män förlåter andra dåliga män på hotellen, säger Wallström. Kvinnor är sällan stridande parter och fredsförhandlingarna utesluter dem och därmed hälften av befolkningen. Kvinnor har annorlunda erfarenheter och annorlunda kunskaper.

Margot Wallström var efter sina år som EU-kommisionär FN:s generalsekreterares särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikter 2010–2012. I FN upptäckte hon att kvinnor i princip lyste med sin frånvaro när det gällde medling och fredsförhandlingar. Försvaret för att det såg ut som det gjorde var att kvinnor saknade rätt utbildning.

– Nu finns det en sådan utbildning, säger hon och tillägger att hon själv direkt skrev upp sig på listan för att utbildas. Men hon hann inte komma med innan hon utnämndes till svensk utrikesminister.

Hennes engagemang för kvinnor förstärktes under FN-åren. Det hon såg och lyssnade till i bland annat Kongo har gjort henne än mer övertygad om att det sexuella våldet i krig och konflikter måste hanteras som det krigsbrott som det är och inte sopas under mattan. Krigsbrottstribunalen i Haag har också börjat arbeta i rätt riktning de senaste åren. Wallström påminner om brotten som begicks på Balkan under kriget men som sällan beivrades.

– Våldtäkter är ett effektivt vapen eftersom de inte bara drabbar individer utan hela samhällen, framhåller hon. Skammen är offrets och inte förövarens. Ibland beskrivs sexuellt våld i krig som oundvikligt eftersom det är ett gammalt fenomen som det talas om redan i Bibeln. Skammen kopplas till sexualiteten. Men det handlar inte om sexualitet utan om aggressivitet.

En del av den feministiska utrikespolitiken är att lyssna och lära på plats, som i Kongo och Ukraina.

– Det är en läroprocess att få offren att berätta vad de utsatts för och det är svårt att få invanda mönster att förändras. Kvinnor och flickor i Kongo utsätts för våldtäkter när de hämtar ved och vatten och jag undrade varför männen inte kunde utföra de där sysslorna. Det uppfattades som en konstig fråga.

I Ukraina är en majoritet av flyktingarna inom landet kvinnor och barn. Margot Wallström försökte tala med en mamma och hennes dotter om vad som hänt dem.

– De förmådde inte att sätta ord på vad de upplevt.

I flyktingläger världen över utsätts kvinnor i alla åldrar för övergrepp och fickor rövas bort av människohandlare. Det har tagit lång tid att inse att lägren – som skulle skydda – är farliga platser för kvinnor. Men långsamt börjar förhållande förbättras med belysning och skilda duschrum och toaletter för kvinnor och män. Ett litet steg i rätt riktning som finns med i tankebanorna i svensk biståndspolitik.

En ny utrikesminister byter inte inredning i tjänsterummet, den antika består. Men de stora kartbladen – som Carl Bildt inhandlade och likt en fältherre beskrev världsläget utifrån – finns inte kvar. Wallström delar dock sin företrädares oro för konflikten i Ukraina och för det som hon beskriver som Ryssland provokativa beteende. Utvecklingen i Ryssland och Ukraina finns i närområdet och på hennes bord varje dag.

– Rysslands agerande är en kombination av nationalism, patriotism, religion och ett propagandamaskineri på högvarv, säger hon. Det är oerhört farligt även om det inte i första hand är det för Sverige som nation. Ryssland har ett provokativt beteende även i luftrummet och det är rätt att rikta in intresset på Putins maktkoncentration.

Att EU har skuld i den dramatiska utvecklingen i Ukraina – sedan Carl Bildt och den dåvarande polske utrikesministern arbetat för att Ukraina skulle närma sig den europeiska unionen – vill hon inte gå med på.

– Det finns en debatt om att EU får skylla sig själv och att det är EU:s fel. Men vi diskuterar inte så. Ryssland bedöms efter sina aggressiva handlingar. Engagemanget för Ukrainas självbestämmande är avgörande.

Margot Wallström förstår att tanken på ett eventuellt svenskt Nato-medlemskap fått ny näring i ljuset av Ryssland annektering av Krim och konflikten i Ukraina. Men hon anser att ett medlemskap inte kan bli aktuellt utan en stark folklig förankring. Hon vänder sig mot förslaget att frågan utreds av en enmansutredare. Istället vill hon att ett Nato-medlemskap diskuteras brett som skett tidigare när viktiga avgöranden behandlats i utrikespolitiken, som till exempel medlemskapet i EU.

Kritiken mot hanteringen av erkännandet av Palestina – och den diplomatiska krisen med Saudiarabien efter hennes uttalande om landets bestraffningsmetoder som medeltida – säger hon att hon lagt bakom sig. Inget av detta ser hon heller anledning att be om ursäkt för.

– Jag tänker fortsätta att stå upp för och försvara demokrati och mänskliga rättigheter, påpekar hon och säger att hon känner styrka av uppskattningen hon fått med blombuketter, brev, mejl och ett par handstickade vantar.

Och hon citerar Gandhi när hon ser sina uttalanden i längre perspektiv:

– Först ignoreras du, sedan skrattar man åt dig, sedan bekämpar man dig. Men till sist vinner du.

Margot Wallström tittar på klockan, det är dags för avtackning av hennes kanslisekreterare Marianne Esping Höjer som efter 42 år går i pension från UD nu i midsommar och som arbetat även för Carl Bildt. Wallström har köpt en sidenscarf vid sitt besök i Sydafrika nyligen, som avskedspresent, och Esping Höjer har den några varv runt halsen när Wallström kramar henne.

UD-Kuriren har redan ställt frågan hur det ska gå när Esping Höjer, som hållit i alla praktiska trådar, slutar.

– Det kommer att gå bra, försäkrar hon.

– Hoppas det, säger Margot Wallström.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.