Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Familjepolitik för två föräldrar"

Ensamstående föräldrar har fått det sämre jämfört med andra grupper det senaste decenniet. Det handlar om tusenlappar varje månad. Men inför valet har politikerna fått upp ögonen för problemet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

De senaste åren har lönerna ökat och skatterna sänkts, något som generellt har gynnat barnfamiljerna. Men ensamstående föräldrar har inte hängt med.

En undersökning från Swedbank visar att den ensamstående föräldern hade ungefär lika mycket kvar av inkomsten som enpersonshushållet och trebarnsfamiljen för 15 år sedan, efter att nödvändiga utgifter var betalda. Idag har trebarnsfamiljen med mamma och pappa dragit ifrån – med 7 000 kronor varje månad.

Rapport efter rapport målar upp en dyster bild av ensamstående föräldrars ekonomiska situation. Ensamma mammor har det allra tuffast. Enligt en undersökning från Riksdagens utredningstjänst lever var fjärde ensam mamma i så kallad relativ fattigdom, vilket innebär att man lever på mindre än 60 procent av medianinkomsten.

Social Rapport 2010 från Socialstyrelsen visar att andelen långvariga biståndstagare bland ensamstående mödrar är dubbelt så hög jämfört med andelen i hela befolkningen.

För Helene Sigfridsson, generalsekreterare på Makalösa Föräldrar, som är en organisation för ensamstående föräldrar, är det här ingenting nytt.

– Jag känner igen de här siffrorna. Men politikerna glömmer ofta de barn som inte växer upp med två föräldrar när de utformar sin familjepolitik.

En anledning till att ensamstående tappat i förhållande till andra hushåll är att varken underhållsstödet, barnbidraget och de inkomstgränser som reducerar bostadsbidraget har utvecklats i takt med lönerna. Högsta inkomstnivå för fullt bostadsbidrag har inte höjts sedan 1996, vilket gör det svårare att få bostadsbidrag. Maria Ahrengart är privatekonom på Swedbank.

– Om man vill stödja de här hushållen så bör man justera bostadsbidraget och underhållsstödet med inkomstindex. Men det är en politisk fråga, säger hon.

Helene Sigfridsson tycker att höjt bostadsbidrag och rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid är viktigt.

– Villkoren för bostadsbidrag försämrades på 90-talet och har inte blivit bättre. Det är ett bra bidrag eftersom majoriteten av de som får det är ensamstående föräldrar.

I ett valår med en kapplöpning om stora väljargrupper är det knappast en vågad gissning att ensamstående föräldrar är en av de grupper som står på tur för ett vallöfte. När GP ringer runt till riksdagspartierna visar det sig att de flesta har förslag som riktar sig till just ensamstående föräldrar.

Alliansens arbetsgrupp för familjepolitik tittar närmare just på villkoren för barn med ensamstående föräldrar, och räknar med att ha sina förslag klara under april. Regeringen har dessutom tillsatt en utredning om ensamstående föräldrars ekonomi. Den ska vara klar i december.

Solveig Zander, Centerpartiets talesman för familjepolitik, tycker att ett stort problem är att underhållsskyldiga pappor – för det är oftast pappor – inte tar sitt försörjningsansvar fullt ut. Därför bör ett ekonomiskt avtal skrivas mellan föräldrarna när de flyttar isär.

– Båda föräldrarna ska gynnas av till exempel jobbskatteavdraget. Det bör vara obligatoriskt att träffa någon och för att gå igenom ekonomin vid skilsmässa.

Även den rödgröna arbetsgruppen diskuterar förslag kring familjepolitiken.

– Det absolut viktigaste är jobb, att kvinnor har rätt till heltid och att välfärden fungerar. Men det finns också ett behov av riktade insatser. Vi vill till exempel höja underhållsstödet och ge bättre villkor för studenter med barn. Det måste också finnas barnomsorg på obekväma arbetstider, säger Veronica Palm, vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.