Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Ulf och ingrid Nilsson föräldrar till Tommy.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Fallet Tommy: Pappan om sin stora vanmakt

När rättegången i Fallet Tommy fortsatte på fredagen vittnade bland annat pappan om sin stora vanmakt, att sonen inte tvångsvårdades.

Tisdagen den 30 november 2004 fick läkaren Björn Rönnblad på narkotikapolikliniken i Haga besök av en klient som var tydligt påverkad.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Trots att det gått fem år har han en tydlig minnesbild av mötet, hans sista med 24-årige Tommy Nilsson.

Han hade dagen innan blivit utskriven från Lillhagen. Hans missbruk hade den senaste tiden förvärrats. Det beskrivs som "en lavinartad process", "destruktivt accelererande missbruk" och att Tommy "blandade heroin och bensodiazepiner i farliga doser".

Björn Rönnblad vittnade om mötet under fredagens rättegång i Göteborgs tingsrätt.

- Han var svårt påverkad och mycket psykiskt nergången.

Rönnblad insåg att läget var akut för Tommy och ringde socialtjänsten i Örgryte för att ett beslut om ett omedelbart omhändertagande.

- Jag sa att jag inte var säker på om jag får stänga dörrarna, men jag är beredd att ta det på mitt ansvar tills polisen kommer. De gav mig svaret att de inte hade tillräckligt underlag. Då erbjöd jag mig att utfärda ett intyg och skicka på fax. Det ville de inte ha.

De båda åtalade tjänstemännen beskrev under torsdagens förhör detta samtal som osammanhängande och att Rönnblad skrek åt dem.

- Ja, det var inget lugnt samtal, medgav Rönnblad. Det var en akut situation och jag höjde rösten. Men jag var mycket tydlig.

Tommy lämnade kliniken och Göran Rönnblad kände sig vanmäktig. Han sa till sin kollega:

- Jag tror det var sista gången vi såg honom.

Tommy Nilsson dog tre dagar senare.

Även Tommys pappa, Ulf Nilsson, hördes av tingsrätten.

Ända sedan april 2004 hade föräldrarna hoppats på ett omhändertagande av Tommy.

- Vi var förtvivlade och förvånade att det tog så lång tid. Tiden var ingen vän till Tommy. Vi trodde att narkotikamissbruk ansågs som något farligt. Han lämnades ensam.

- Någon vårdplan fanns aldrig för Tommy. I stället framfördes krav på honom, åter och åter igen, att han skulle bevisa sin vilja att sluta. Och det gjorde han. Någon verklig struktur fanns inte hos socialtjänsten. De la det på Tommy och oss. Han sjönk allt djupare ner i sitt missbruk och risken att livet skulle sluta blev större och större.

De sociala myndigheterna i Örgryte fick in begäran om LVM, tvångsvård, från flera håll. Och flera gånger var Tommys föräldrar övertygade om att det skulle ordna sig.

Den 29 november inleddes en LVM-utredning, något som föräldrarna ansåg borde ha gjorts redan i juni. Vid den tidpunkten var läget mer akut.

- Det behövdes inte någon utredning, det behövdes ett snabbt ingripande. Trodde inte han skulle leva länge till, sa Ulf Nilsson.

Men socialtjänsten i Örgryte hade ett inbokat möte med Tommy på onsdagen som de ville vänta på.

Då låg Tommy Nilsson medvetslös på Östra.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.