Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sofie Blomberg kan se fram emot en jul som cancerfri.
Sofie Blomberg kan se fram emot en jul som cancerfri.

Första julen som cancerfri: ”Ska bli så bra”

För Sofie har julen alltid haft stor betydelse. När hon för snart tre år sedan drabbades av leukemi blev högtiden extra viktig. Efter två och ett halvt år av behandlingar och sjukdom väntar nu första julen som cancerfri.

För tre år sedan drabbades Sofie Blomberg av cancer. Vad som började med att hon kände sig ovanligt trött och inte orkade hänga med när hon tränade visade sig vara akut leukemi.

– Jag sökte flera gånger till vårdcentralen men ingen tog mig på allvar. Till slut var det en ung kvinnlig läkare som sa nu testar vi massa olika prover och ser vad det kan vara. Hon ringde sen och berättade att de misstänkte borrelia och att jag behövde läggas in för fler prover. Men senare den helgen kom en ny läkare in och berättade att jag hade leukemi, berättar Sofie.

Den första vintern efter beskedet blev tung. Livet vändes upp och ner, framtidsplaner grusades igen och det blev extra viktigt att hitta ljus i mörkret. För Sofie som alltid älskat julen var det en lättnad när hon äntligen fick komma hem och kunde fira jul tillsammans med familjen.

– Jag mådde inte jättebra den första vintern efter beskedet, jag hade precis börjat med cellgifter och mådde väldigt dåligt. Det kändes som att jag aldrig skulle få komma hem från sjukhuset, cellgifterna ville inte lämna kroppen. Jag minns att mamma tog med julpynt till mitt rum för att få lite julstämning och att min sambo en kväll körde ut med mig i rullstolen för att jag skulle få komma ut i snön. Men det viktigaste var att jag till slut fick komma hem och få fira med familjen.

Tankarna om cancer ständigt närvarande

Även om de tuffa behandlingarna pågått i två och ett halvt år känner Sofie att hon haft tur, det har gått bra. Men att tappa håret och att inte känna igen sig själv var svårt.

– När jag blev sjuk fick jag en identitetskris. Man tappar håret och även om man känner sig som sig själv ser man helt annorlunda ut och alla runt en behandlar en annorlunda, även mina närmsta. Samtidigt, när man går med sjukdomen så länge som jag gjorde blir det som en del av min identitet. Nu har jag i stället varit rädd att folk ska behandla mig som ”nu är hon frisk”, säger Sofie.

Det har inte gått mer än några månader sedan beskedet att hon är cancerfri och för Sofie är cancerbaksmällan ofta närvarande. Varje gång någon hon känner får ett återfall blir det extra påtagligt. Ju närmare tre månadskontrollen kommer desto mer nervös blir hon.

– Allt går så fort när man är sjuk utan att man riktigt hänger med. Jag tycker att jag klarat mig bra utan att bli panikslagen men så fort man får ont någonstans eller blir trött uppför trappan kommer känslorna tillbaka. Vissa dagar måste jag stanna upp och tänka på det ibland, ta en stund och känna ”vad har jag varit med om egentligen?”

Vikten av att hitta andra

Trots att familj och vänner funnits med hela tiden kan det vara svårt att inte känna sig ensam efter ett cancerbesked, inte minst när man är ung. Tack vare Ung Cancer hittade Sofie en person att dela allt det hon gick igenom, någon som faktiskt kunde förstå.

– Jag fick kontakt med en tjej som var precis lika gammal och som mig och som hade exakt samma cancerform, dessutom i samma stad som jag själv bodde i. Jag hade varit medlem men inte vågat skriva till någon men när jag såg att hon bodde i samma stad hörde jag av mig. Utan henne hade den här resan varit så ofantligt mycket jobbigare.

Första julen som cancerfri

Efter två jular som sjuk väntar nu första julen som cancerfri. Att dessutom få chans att samla hela familjen ordentligt igen efter pandemin känns extra viktigt i år.

– Det här ska bli en så bra jul. Att alla får vara samlade igen ser jag jättemycket fram emot, förra året var vi bara fyra personer. Jag ser fram emot att ha hela familjen samlad med julmat och julmusik. Att få vara pigg och glad igen, avslutar Sofie.

Cancer tar inte julledigt

Cancern tar inte julledigt. Sorg, sjukdom och saknad försvinner inte av tända ljus, lussebullar och julsånger. Under dessa tider är det extra viktigt att känna att man inte är ensam, att som ung vuxen cancerdrabbad eller närstående ha en axel att luta sig emot, här och nu. Läs mer om hur Ung Cancer stöttar unga vuxna cancerdrabbade på ungcancer.se