Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Först nu kan folket känna sig fritt"

Symbolvärdet av att Muammar Gaddafi gripits eller dödats kan inte överskattas, skriver GP:s utrikesreporter.

Det går inte att överskatta symbolvärdet av att Gaddafi gripits alternativt dödats. Redan i slutet av augusti när rebellerna intog Tripoli fanns förhoppningar, både hos det nationella övergångsrådets ledning och hos vanliga Tripolibor, att diktatorn inom kort skulle vara gripen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det var något av det första som människorna i det nyligen befriade Tripoli nämnde när de i slutet av augusti blev tillfrågade om vad de hade för önskningar och förhoppningar för den närmaste tiden: Att Gaddafi fångas in. Eller dödas.

Så blev det nu inte. Och trots att övergångsrådet snabbt flyttade landets regering från Benghazi till Tripoli, var det ändå som att den riktiga segerkänslan uteblev. Trots att huvudstaden var befriad och Gaddafis styrkor utkörda, kunde ingen slappna av förrän den forne ledaren lokaliserats och fångats in.

"Uppenbart gömställe"

Gaddafi greps i sin hemstad Sirte. Det har under den senaste tiden ansetts vara ett av flera troliga tillhåll, till viss del på grund av att styrkor lojala till honom bjudit stenhårt motstånd just där. Samtidigt ansåg många att Sirte skulle vara ett alltför uppenbart gömställe på grund av symbolvärdet och Gaddafis välkända vurm för sin hemstad. Dessutom - när staden väl omringats fanns ingen väg ut förutom via havet. Och där väntade Nato:s krigsskepp.

Gaddafi förvandlade Sirte från en obskyr utpost till landets andra stad, och under hela sin tid vid makten behöll han ett stort komplex i staden trots att han styrde landet från Tripoli. I staden fanns en stor garnison och i närheten en flygbas.

Omvittnat oberäknelig

Ytterligare en orsak till att övergångsrådet snabbt ville fånga in Gaddafi kan ha varit oklarheter kring vilka vapenarsenaler han egentligen förfogade över. Ansenliga förråd av kemiska vapen fanns fortfarande i landet, trots att Gaddafi lovat att förstöra dem i avtal med västmakterna. Var förråden fanns, och om de gick att använda fanns det inga säkra uppgifter om. Och så länge diktatorn gick fri fanns också risken att han skulle använda sig av dem. Gaddafis oberäknelighet var omvittnad.

Bara minuter efter att libysk tv börjat sända uppgifter om att Gaddafi gripits i Sirte började folk fira i Tripoli. Bilar tutade, skottsalvor avfyrades i luften.

Beskedet om Gaddafis gripande kom strax efter beskedet att Sirte var intaget, och att Gaddafitrogna brutit sig ur omringningen och försökt fly västerut.

Folket kände sig inte fritt

"Libyen är fritt från öst till väst", skrek en ung rebell från Tripoli som deltagit i striderna i Sirte i två veckor. "Nu vill jag åka hem. Jag vill träffa min mamma."

Citatet säger något om vilka det är som slagits för rebellerna; unga män, pojkar, som tagit till vapen i ett krig de inte önskat sig, men inte heller kunde komma ifrån. För även om större delen av Libya var fritt, så kände sig folket inte fritt förrän Gaddafi var borta ur leken.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.