Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Förnyelsen får dröja

Den socialdemokratiska kriskommissionen är förvisso kritisk på många punkter i sin omfattande rapport, men konkreta förslag om förnyelse lyser i huvudsak med sin frånvaro.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Äntligen kan tagelskjortan plockas av. Så lät det från flera tongivande socialdemokrater när den sedan länge emotsedda rapporten från kriskommissionen presenterades.

Att socialdemokrater vill ta av tagelskjortan, i den mån den egentligen tagits på, må vara förståeligt. Men krisen inom partiet är långt ifrån över. Fortfarande, bara drygt en månad före den extra partikongressen, saknas en partiledare. Rapporten från kriskommissionen präglas också mer av allmänna ordalag än av konkretion, både när det gäller de egentliga orsakerna till valförlusten och hur politiken skall förnyas.

För att hämta en bild från den bibliska världen, är det rätt mycket gammalt vin som slagits i nya läglar. Att Socialdemokraterna grovt underskattade problemen med arbetslösheten och utanförskapet i 2006 års valrörelse, vilket kommissionen framhåller, är i och för sig korrekt men förklarar ju inte bristen på förnyelse i förra årets valrörelse.

På en punkt är dock kommissionen mycket konkret. Den vill ha en förnyelse av processen för val av partiledare, en öppen nominering och medlemsomröstning. I praktiken innebär det en kraftig kritik mot den nuvarande valberedningen. Oron över den slutna processen är också förståelig. Ju längre det dröjer med besked, desto mer karaktär av nödlösning riskerar partiledarförslaget att få.

För dem som stått utanför socialdemokratin har orsakerna till förra höstens väljarras inte varit svåra att se. Den rödgröna samverkan med Lars Ohly som en av parterna betraktades med misstro. Socialdemokraterna underskattade kraftigt den borgerliga regeringen och hur dess politik uppfattats av väljarna. Strategin var att svartmåla regeringen i alla avseenden, i stället för att välja sina strider, och driva kampanj som om Bo Lundgren fortfarande var M-ledare och någon förnyelse inom Moderaterna inte skett. Någon egen förnyelse fanns inte många spår av; under inflytande av Vänsterpartiet blev valrörelsen 2010 en lång rad av återställare.

Den intressanta frågan blir då hur mycket av självinsikt i dessa avseenden som trängt ned efter valförlusten. Den förefaller fortfarande vara begränsad. Kommissionens rapport uttrycker mer en längtan efter att återupprätta klassisk socialdemokratisk politik än att gå i närkamp med de frågor som allianspartierna framgångsrikt satt på dagordningen, som människors rätt till valfrihet eller att förvärvsarbete måste kunna löna sig. Eller det förkättrade Rut-avdraget, där partiet sitter fast i gamla prestigepositioner utan att förmå sig till att se värdet av att svarta jobb blir vita och att människors vardag underlättas.

Förslaget att begränsa vinstuttaget i privata "välfärdsföretag", typ friskolor, andas inte direkt någon nyorientering. Och på skatteområdet blir resonemanget mer allmänt än djupgående: om inte arbetslösheten (som just nu är på väg ned) kan begränsas måste kanske skatterna höjas. Jaha.

Mycket mer var kanske inte att vänta av en grupp med så många kockar inblandade. Mer avgörande för socialdemokratins kurs lär, eller borde, det kommande partiledarvalet bli. Men i den frågan är tagelskjortans tid ännu inte förbi.

GP 16/2 -11