Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Mängden har betydelse. Att alltför snabbt införa studieavgifter för utomeuropeiska studenter kan få förödande konsekvenser. Risken är att studentunderlaget blir så litet att flera masterutbildningar läggs ner.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Förhastade studieavgifter raserar masterutbildningar

Studieavgifter för utomeuropeiska studenter redan 2011 kan slå hårt mot internationaliseringen av högskolan och drabbar indirekt svenska studenter. Danmark förlorade nittio procent av sina internationella studenter när man införde avgifter för snabbt och man miste en viktig kontaktyta mot omvärlden. Låt inte oss göra om samma misstag, skriver prorektorerna Eva Malmström Jonsson, Lennart Weibull och Eva Åkesson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Svenska studenter konkurrerar om jobb på en internationell arbetsmarknad och för att rusta dem måste vi erbjuda utbildningar som står sig i jämförelse med andra länder.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vi på universiteten i Göteborg och Lund samt Kungliga tekniska högskolan, KTH, strävar efter att integrera det internationella perspektivet i all forskning och utbildning.

Vi har kommit en bit på väg och är stolta över våra studiemiljöer där svenska och internationella lärare och studenter arbetar tillsammans. Men vi oroar oss över tidsschemat för det förslag till studieavgifter som regeringen aviserat. Det kan vålla stor skada att införa avgifter över hela linjen redan höstterminen 2011.

Regeringens avgiftsproposition har försenats flera gånger och lärosätenas tid att förbereda sig krymper. Vi är dåliga på snabba omställningar – det erkänner vi – och en illa förberedd övergång kan resultera i kaos.

Raserar kontakter och nätverk

Men att införa avgifter alltför snabbt och ogenomtänkt riskerar att rasera det vi redan byggt upp av internationella kontakter och nätverk. I värsta fall tappar vi studenter i samma storleksordning som Danmark, låt vara att det senare skett en viss återhämtning där.

En mängd kurser på avancerad nivå – masters – kommer att få läggas ner, för det är där vi har de flesta internationella studenterna.

Detta är en förlust inte bara för dem som stängs ute utan också för de svenska studenterna. De får färre kontakter med kurskamrater från andra länder som har andra perspektiv, samtidigt som utbudet av masterskurser minskar dramatiskt.

Det är dessutom ofta angelägna tvärvetenskapliga kurser som bygger på de senaste rönen inom klimatforskning, folkhälsomedicin, miljöteknik etc.

Minskade anslag

Regeringen har meddelat att man inte kommer att fylla på med pengar om studenterna uteblir. Tvärtom minskar man anslaget till högskolans grundutbildning med en halv miljard kronor, med hänvisning till att avgifter ger nya inkomster att täppa igen hålet med.

Vi tror inte detta är realistiskt, bland annat för att det lär komma att saknas tillräckligt med stipendier som underlättar övergången, i alla fall inledningsvis. Inget är beslutat ännu, men i intervjuer framkommer att regeringen diskuterar att avsätta cirka sextio miljoner kronor till stipendier. Hälften till studenter från länder som får svenskt bistånd, hälften till högmotiverade och begåvade utomeuropeiska studerande som inte själva kan finansiera sina studier.

De två stipendiekategorierna är bra, men summorna på tok för små. Risken är stor att orimligt många fattiga studenter från utvecklingsländer stängs ute och ersätts av en liten homogen grupp av studenter som sökt sig hit, inte för att de är begåvade och motiverade, utan för att deras föräldrar har råd.

Följ Finlands exempel

Men än är det inte för sent att hindra dikeskörningen. Det går att montera in en krockkudde genom att dra lärdom av våra grannländers erfarenheter. Danmark är det varnande exemplet men Finland visar en möjlig väg. Här prövas avgifter i begränsad skala, samtidigt som man i lugn och ro bygger upp ett bra stipendiesystem.

Mjukbromsa nu och följ Finlands exempel – det är vårt förslag. Då får lärosätena chans att ta sitt ansvar, slå vakt om den internationalisering som redan byggts upp och att också hitta egna stipendielösningar genom donationer och fonder.

Eva Malmström Jonsson

prorektor, Kungliga Tekniska Högskolan

Lennart Weibull

prorektor, Göteborgs universitet

Eva Åkesson

prorektor, Lunds universitet