Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Varje målning är ett resultat av tusentals beslut, ett penselstreck här, en färgklick där”, säger Astrid Sylwan som just nu ställer ut i Skövde.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Färg, frihet och framgång

Det är mycket färg i olika lager och ofta stora format. Astrid Sylwan har sin egen färgskala och sin egen teknik. Nu visar hon nya målningar på Skövde konsthall.

De stora målningarna mäter 2,20 gånger 2 meter. Ett antal av dem står placerade på golvet i den stora utställningssalen i Skövde konsthall.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Det är rejält mycket svårare att jobba när man inte når runt och det är bra, säger Astrid Sylwan och försöker att famna runt målningen Crossbridge för att visa att armarna inte räcker till.

Hängningen av verken pågår – ett lagarbete där konstnären har hjälp av konsthallens intendent Tomas Asplund Gustafsson och sin gallerist Stefan Andersson, som driver gallerierna Andersson/Sandström i Umeå och Stockholm.

All decisions made, (Alla beslut är fattade) är utställningens titel.

– Varje målning är ett resultat av tusentals beslut som jag tagit, ett penselstreck här, en färgklick där. När den sitter på väggen här är verkligen sista beslutet taget.

Astrid Sylwan är en av de mest uppmärksammade konstnärerna i Sverige på senare år. Efter examen från Konstfack 2005 har hennes karriär gått snabbt. Hon har ställt ut ofta, nominerats till Carnegie art award och fått tre prestigefyllda stipendier: Olle ­Baertling-, Peter Dahl- och Jörgen Fogelquist-stipendierna.

– Tack och lov för stipendierna, utan dem hade jag inte haft möjlighet att utvecklas som jag har gjort. Och tänk vad nervös jag var när Peter Dahl var på ateljébesök hos mig inför utdelningen och gick omkring i vackra, blå, handsydda italienska skor bland färgfläckarna på mitt golv. Det kändes overkligt.

Numera kan Astrid Sylwan försörja sig på sin konst. Hon har råd att skaffa det material hon vill – bara duken och spännramarna till en stor målning kostar kring 4 000 kronor och då är färgen inte inräknad. Och hon har råd att misslyckas.

– Men det har tagit tid att nå hit. Bara för några år sedan kände jag mig som en loser utan större självförtroende.

Envishet och hårt arbete har gett framgång och säkerhet.

– Nu är jag en bra bit på väg och jag njuter, det gäller att hålla i de bra stunderna.

Astrid Sylwan hade tecknat och målat tidigare men beslutet att bli konstnär togs när hon som tjugoåring såg en utställning av den danske målaren Per Kirkeby på Moderna museet.

– Men det tog tid att komma dit, i tio år kämpade jag och gick förberedande konstskolor och kvällskurser innan jag kom in på Konstfack. Jag gjorde verkligen mina hundår då och försörjde mig som städerska och servitris.

Hon minns hur hon tragglade med modellmålning och färgblandningsövningar i veckor. Hon hatade det då men är tacksam för det nu.

– Måleri är kunskapskrävande och det tar tid att lära sig att måla bra, betonar Astrid Sylwan.

När hon började på konstfack var måleri helt ute.

– De som höll på med videokonst fick en massa inbjudningar att ställa ut, måleri ansågs mossigt och konservativt och något jag hela tiden fick försvara, berättar Astrid Sylwan.

Men allt går i cykler, numera är måleri hett och inne. Astrid Sylwan har hela tiden jobbat för att hitta nya sätt att visa sitt måleri. För fyra år sedan gick hon från olja till akryl.

– Det passar mig bättre, det är snabbare och man kan hela tiden gå tillbaka, göra om, måla över – duken tål alltid hundra lager till.

Processen är mycket fysisk. Hon använder hela kroppen, en tavla som blir till är som ett långsamt gympapass. Dukarna spänns alltid upp på hård mdf-board. De ska hålla att gå på.

– Jag håller till på golvet så att jag kan tippa dukarna och låta färgen rinna åt olika håll. Så använder jag svampar, spackelspadar, gummiskrapor, stora penslar och schabloner.

Och massor av färg förstås. Rött, grönt, orange, babyljusblått, svart, vitt och favoriten rosa. Hon målar lager på lager. Och spåren av de övermålade formerna finns där. Och det uppstår energi i det här sättet att måla.

– Varje lager lyfter målningen lite till. Jag utgår ju alltid från färgerna och det finns en logisk struktur. Jag har hela tiden försökt värja mig mot landskapsmåleri men visst är det landskap som jag målar.

I Skövde ställer hon ut ett 20-tal målningar. Mer än hälften har inte visats tidigare.

– Att visa tre år gamla saker känns redan daterat. För varje år händer det mycket med mitt måleri. Mycket handlar förstås om självförtroende och hårt arbete. I dag känner jag mig otroligt mycket friare och vågar ta ut svängarna.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.