Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ett mycket välförtjänt pris

Äntligen! Sällan har norska Nobelkommittén träffat så rätt som när den i går gav fredspriset till den fängslade kinesiska demokratikämpen Liu Xiaobo.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Som alltid rådde i går en viss oro inför den norska Nobelkommitténs tillkännagivande av vem som tilldelas Alfred Nobels fredspris. Kommittén har ibland gjort lika märkliga som kontroversiella val. Till exempel förra året då USA:s president Barack Obama fick fredspriset på kredit – som en uppmuntran att arbeta för fred i Mellanöstern.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Fredspriset bör naturligtvis ges till någon som bidragit till fred – inte till någon som borde göra det.

Men i går förbyttes oron i ett omedelbart och samfällt äntligen! Värdigare fredspristagare än den fängslade kinesiske dissidenten och litteraturprofessorn Liu Xiaobo kan svårligen tänkas. Detta bekräftades av den kinesiska diktaturen som skyndade sig att tysta amerikanska CNN: S nyhetssändning när den Nobelkommitténs val blev känt.

Liu Xiaobo, som fick priset för sin "långa och ickevåldsamma kamp för centrala mänskliga rättigheter i Kina", har varit en nagel i ögat på kommunistregimen ända sedan han deltog i protesterna på Himmelska fridens torg 1989. Då fick han undervisningsförbud och dömdes till fängelse. Och i fängelse sitter han även nu. Som medförfattare till manifestet Charta 08 dömdes Liu Xiaobo förra året till elva års fängelse för omstörtande verksamhet.

Charta 08 undertecknades av 303 modiga kineser på Internationella dagen för mänskliga rättigheter den 10 december 2008. I manifestet, som är inspirerat tjeckoslovakiska Charta 77, kräver undertecknarna bland annat demokrati, oberoende rättsväsende, mänskliga rättigheter, föreningsfrihet, mötesfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet, skydd för privat egendom, skydd för miljön samt inte minst en sannings- och försoningskommission. Krav som onekligen är omstörtande i diktaturens Kina.

Vilka de personliga konsekvenserna av priset blir för Liu Xiaobo är omöjligt att förutse. Men han borde vara säkrare till liv och lem i fängelset. Nobels fredspris har omintetgjort den kinesiska regimens försök att göra honom till en ickeperson.

Internationellt lär priset inte resultera i mera än några dagars hårda ord. Regimen i Peking meddelade i går att valet av pristagare "kan skada relationerna mellan Norge och Kina". Från demokratier världen över lär priset ackompanjeras med krav på öppenhet och demokratiska reformer.

Därefter blir det "business as usual". Kina är världens näst största ekonomi och den kanske viktigaste tillväxtmarknaden. Ingen har råd att tacka nej till den kinesiska importmarknaden och Kina behöver vårda sina exportmarknader.

Men i stället för att moralisera över uteblivna bojkotter bör man komma ihåg att den ekonomiska utvecklingen förmodligen är Kinas starkaste demokratikraft. Övergången från planekonomi till marknadsekonomi har lyft hundratals miljoner kineser ur armod till välstånd. Många får betala med omänskligt hårt slit i exportfabrikerna. Men även dessa är på väg mot något bättre. Och när människor befrias från daglig kamp för brödfödan väcks förr eller senare längtan efter personlig och politisk frihet.

I längden går det inte att förena kommunistisk diktatur med marknadsekonomiskt välstånd. Detta och modiga demokratikämpar som Liu Xiaobo är Kinas bästa hopp.

GP 8/10 -10