Den morgonen jag såg att grannens tre hästar hade klivit över stängslet och trampat runt, blev det lite stressigt, medger Gunilla. Det hade väl inte gjort så mycket en vanlig dag, men just den förmiddagen skulle det komma en busslast med trädgårdsamatörer för att titta på min trädgård!
Lennart Larsson, bonden på gården och Gunillas man fick samla ihop hästarna och som tur var hade de inte trampat ner någonting väsentligt.
Sådana incidenter hör till vardagen och det ordnar sig för det mesta, eller har åtminstone gjort det hittills.
Som när 15 kalvar tog sig över stängslet från kalvhagen, för att kolla om gräset var grönare på andra sidan. Den gången var Gunilla mest rädd för att djuren skulle bryta benen på berget och i stenpartiet, där hon har sina växter. Som tur var klarade de sig helskinnade från äventyret.
– Det är lite andra förutsättningar när man bor på en gård än i vanliga trädgårdar.
Men det finns också stora fördelar med att trädgården ligger nära kossorna och kalvarna i ladugården. Inga tunga säckar med gödsel behöver bäras hem.
– Hamnar det en komocka på gräsmattan åker den snabbt in bland växterna!
Vi fikar i köket på övervåningen. Lennart har tagit en paus i arbetet på gården och slår sig ner vid bordet. Mjölken vi bjuds på kommer förstås direkt från leverantörerna nere i ladugården. Lennart levererar kravmärkt mjölk till mejerier och kaprifolkött till handeln, från cirka 25 kor och kalvar av raserna SRB, svensk rödbrokig boskap och Simmental. SRB ger bra med mjölk och Simmental ett fint kött får jag lära mig av Lennart.
På våningen under oss bor Hanna, Lennarts mamma.
– Att svärmor bodde här när jag kom hit, var lite speciellt, men jag tänkte att kunde hon bo med sina svärföräldrar kan jag det. För oss har det fungerat hur bra som helst. Hon har bland annat varit till fantastisk hjälp och en stor trygghet för oss när våra tre barn var små och behövde passning.
Svärmor Hanna delar dessutom trädgårdsintresset med Gunilla, fast de har varit noga med att separera sina trädgårdsland och växthus.
Gunilla arbetar för det mesta inne på labbet på Uddevalla lasarett och tar alla tillfällen som ges att vara ute när hon är ledig.
Lennart som är bonde jobbar jämt och har inte behov av fritidsintressen, men han är glad att frun har att göra.
– När Gunilla inte är på jobbet ser jag henne ligga i landen med bakändan i vädret, skojar han kärleksfullt.
Gunilla skrattar.
– Ja jag är ingen bra bondmora, gillar inte alls att vara inne och laga mat fast jag förstås måste göra det ibland. Men en fördel för familjen är att mitt intresse finns här hemma. De har alltid vetat var de kunnat få tag på mig.
Gunilla har fått med sig odlarlusten från början. Både mamman och fosterfamiljen hon bodde hos, från det hon var ett år till tolv var intresserade av trädgård.
Hon träffade Lennart i Uddevalla nyårsaftonen 1978–79. Sedan 1981 när Gunilla kom hit har trädgården blivit mycket större. Då fanns det fruktträd och bärbuskar. Äpple och päronskördarna, bidrog förr till försörjningen på gården.
Nu finns några fruktträd kvar till husbehov, samt gamla växter som flox, rudbeckia, daglilja, pion, löjtnantshjärta och nattljus. Gunilla har tagit mark från kalvhagen och fört in speciella växter.
Mycket har hon dragit upp från frö som hon har köpt från fröhandeln eller på postorder. Valnötterna av sorten Juglans nigra, beställde hon från Tyskland. De två träden har nu vuxit sig stora.
– På den tiden skickade jag pengarna i ett kuvert och fick tillbaka fröerna med posten. Enkelt och lättfattligt!
Tidigt gick hon också med i föreningen trädgårdsamatörerna och startade en trädgårdsförening inom Hushållningsgillet. Där anordnade hon plantbytardagar och trädgårdsvisningar.
De flesta av hennes planteringar är koncentrerade runt berget som reser sig mitt på tomten. Ett av de första träden som såddes där var trollhasseln, sedan har det kommit många fler, bland annat paraplytall, rhododendron, olika sorters lönnar och robinia.
När barnen växt upp blev det en damm av sandlådan. Lennart lade grunden med grävskopan och dammduk och därefter har Gunilla fortsatt att utvidga den. I dammen finns näckrosor och svärdslilja i stora korgar. På ytan flyter andmat och grod- och paddyngel kläcks här om vårarna.
– Sedan växer de och tar sig härifrån och hjälper oss att ta hand om sniglarna, säger Lennart.
Här har det skyfflats grus och jord och byggts upp rabatter, när det begav sig. Alla stenar som kantar rabatterna har kommit hit med skottkärra från stenbrottet en bit härifrån.
– En hel del av de mindre lade jag på barnvagnens underrede när barnen var så små och jag tror Lennart fick laga vagnen tre gånger!
Här finns mycket av det mesta. Gunilla arbetar enligt devisen att det som trivs får vara kvar. Det som försvinner glöms bort ganska snabbt. Sedan gör hunden sitt för att göra växterna härdigare.
Klätterhortensian och ormbunken har stått här i alla tider. Prakttryn var en av de första buskarna Gunilla planterade. Robinian och rhododendron har frösått sig på flera ställen. En namnlös ros förmodligen en pimpinellros, med vassa taggar hade stått här länge och väl utan att blomma och var på väg bort med handkraft.
– Hanna min svärmor klagade över den. Men när vi tog bort björken som skymde den kom de vackraste rosor året efter.
– Nu är det risk för att robinian snart tar ljuset ifrån den istället, påpekar Lennart.
– Ja, ja då får vi flytta den, säger Gunilla obekymrat.
Gula allium och orange tigerliljor samsas med dagliljor och vita klematis. Stenpartiet lyser av backtimjan och silverarv både dagtid och när det är mörkt. De gula nattljusen hjälper till att lysa upp nattetid.
Under ett av valnötsträden mår en trädpion bra, trots att alla trädgårdsböcker envist hävdar att inget trivs i skuggan av en valnöt. Alldeles vid dammen nästan skymd av en bergfura och med minigladiolus runt foten står en sten med ett solur nästan gömd.
– Den är ett minne av vår femåriga förlovningsdag, säger Lennart lite högtidligt. Stenen har jag tagit från hagen och jag minns att stenhuggaren tyckte att det var kul att rista in något annat än alla dödsrunor.
Om några år när Gunilla blir pensionär kommer det att hända saker i trädgården, säger hon.
Bäcken som ska rinna ner i dammen måste hon få att fungera, även om det inte är en regnig sommar. Att utöka med mer mark från kalvarnas hage är inte att tänka på.
–Någon gång har min man sagt att det är skönt att jag inte är ledig för mycket för då hade trädgården blivit alldeles för stor. Han är orolig för mig, tycker att det blir för mycket jobb och att jag stressar. Det är ingen stress att gå med gräsklipparen eller att gräva och rensa, tycker jag. Jag har mitt gym i trädgården!
