– Mitt jobb har alltid varit att mäta avståndet mellan den amerikanska verkligheten och den amerikanska drömmen. Det gjorde jag på Born in the USA och det gör jag på Wrecking Ball, säger en avspänd och uppsluppen Bruce Springsteen, från en liten scen på théatre Marigny i Paris, där knappt hundra journalister från hela Europa samlats för att lyssna på hans senaste fullängdsalbum.
– Det avståndet är väldigt stort idag, säger han. Om du föds fattig så kommer du förmodligen förbli det resten av livet.
Kom till efter krisen
Materialet till skivan skrevs i svallvågorna efter finanskrisen 2008. Det är en uppgörelse med den ekonomiska och politiska situationen i USA, med bankernas roffarmentalitet som ledde fram till krisen, med ilskan av att se människor – hans egna vänner – förlora sina hem när bankerna tog deras hus.
– Det nationella samtalet har varit helt fast i tiotals år. Före Occupy Wall Street (amerikansk proteströrelse mot bankvärlden) fanns det ingen röst som sade hur galet allt var. Nu pratar alla plötsligt om inkomstklyftor, förklarar han.
Springsteen är intresserad av världen och behandlar den och sina känslor genom sitt skrivande. Men allting är filtrerat genom minnen från uppväxten, berättar han.
– Min mamma var familjeförsörjaren och min pappa kämpade för att få jobb. Det skapade en manlighetskris hos honom, som jag i dag ser i hela samhället när industrijobb försvinner och en massa grabbar inte kommer över till serviceekonomin.
– Bara arbete ger självförtroende, det såg jag hos min mamma som var mitt exempel. Och jag såg hur min pappa inte hade det, och hur det gjorde hemmet till ett minfält.
Wrecking Ball kryllar av symboler för amerikansk arbetarklass, traditionell manlighet, gudsfruktan och längtan efter en tid då fabrikerna mullrade och man drog på sig ett blåställ på morgonen. Den är patriotisk – en inkluderande patriotism.
Born in the USA, låten från åttiotalet som kanske mest förknippas med Springsteen, misstolkades av många som inte snappade upp den kritiska berättelsen om hur en Vietnam-soldat behandlades n’r han kom hem igen, utan bara sjöng med i den rappa refrängen. Är han inte rädd att ”We take care of our own” ska användas på samma sätt?
– Det händer ofta att olika politiska grupper gör anspråk på mina verk. I den bästa musik som jag gjort finns det patriotism, en arg patriotism. Jag gör anspråk på dessa symboler, jag tänker inte ge upp dem av rädsla för att bli missförstådd, säger han.
Nu får Obama klara sig själv
I höst är det presidentval i USA. Springsteen som lånade sin röst åt John Kerry 2004 och Barack Obama 2008, säger att han inte vill kampanja.
– Bush-åren var så fruktansvärda att det bara inte gick att sitta och inte göra någonting. Jag är glad att jag gjorde det då, men jag föredrar att sitta vid sidan av. Jag stödjer fortfarande presidenten, men... jag trodde att Guantanamo skulle vara stängt vid det här laget.
Wrecking Ball blir Springsteens sjuttonde album och släpps 5 mars. Två veckor senare börjar USA-turnén och därefter Europa. Två konserter är inplanerade på Ullevi, 27 och 28 juli.
Det blir en annorlunda turné, utan E Street Bands saxofonist Clarence Clemons, som dog i fjol, 69 år gammal.
– Att förlora Clarence är som att förlora något helt grundläggande, som luft. Någonting kommer helt enkelt alltid att saknas, säger Springsteen.
Albumet var nästan helt färdiginspelat när Clemons dog.
– Det var i stort sett en soloskiva, inte en E-street-skiva. Men jag är glad att vi fick med honom på Land of Hope and Dreams.
