Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Emma Wange: Bladdrigt om akuten

Den borgerliga alliansen i VG-regionen vill väl med sitt program om akutmottagningarna. Men inte heller deras förslag räcker till, skriver GP:s Emma Wange.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det saknas inte insikt i den agenda från den borgerliga alliansen i Västra Götalandsregionen om vad det är som felas akutmottagningarna i regionen. Det är bra, men det räcker inte att konstatera vad det är som fattas. Det är i högsta grad rimligt att kräva att alliansen också kan lägga fram konkreta förslag om hur de systemfel som finns faktiskt ska kunna åtgärdas.

Men de konkreta förslagen lyser i stort sett med sin frånvaro i agendan för akutsjukvården.

I stället återkommer alliansen gång på gång till mer svepande och i grund och botten intet förpliktigande förklaringar om hur akutmottagningarna borde fungera. Resonemanget blir, som det konstaterades i en till synes bortglömd intern kommentar i en version av agendan som skickades till GP, "bladdrigt"

Hur akutmottagningarna ska kunna nå upp till de högt ställda målen håller dock alliansen tyst om.

Nu är inte alliansen ensam om att vara bladdrig. De konkreta förslagen om akutvården lyser i stort sett med sin frånvaro från alla partier i den här valrörelsen. Precis som de gjorde under valrörelsen i höstas och under de föregående mandatperioderna.

Åren går och akutvårdens problem består eller blir ännu värre.

Visst skiljer sig problematiken åt för regionens akutmottagningar, men alla har ändå vissa gemensamma problem, vilka alliansen också identifierar i sin agenda. Många som söker sig till akuten hör strikt talat inte hemma där. De är inte akut sjuka. Andra som är akut sjuka får vänta allt för länge på provsvar eller röntgen. När dessa kommit kan nästa väntan – en ledig säng på en avdelning – inledas. På överfulla avdelningar ligger i sin tur många färdigbehandlade patienter, som kommunerna ska ta över ansvaret för. Något kommunerna ofta vägrar att göra.

Alliansen konstaterar visserligen att det finns en hel del att göra för att förbättra samverkan med kommunerna, men hur detta ska gå till förklarar de inte. Både Folkpartiet och Centern har som en del i den styrande majoriteten fram till höstens val redan haft tio år på sig att lösa denna fråga utan något synbart resultat. I stället har ett antal regionala och kommunala korttidsplatser och konvalescenshem tagits bort. Det saknas alltså vårdplatser för patienter, som är för friska för en vårdavdelning och för sjuka för att skickas hem.

Akutmottagningarnas problem är komplexa och de kan inte endast lösas genom insatser på själva akutmottagningarna. Att som alliansen föreslå, att fler akutläkare anställs låter kanske handlingskraftigt. Men redan 2004 utlovades det att akutläkare skulle sköta samtliga akutmottagningar på Sahlgrenska universitetssjukhuset år 2009. I slutet av 2008 fanns, enligt tidningen Sjukhusläkaren, "inte en enda läkare anställd på akuten på SU/Sahlgrenska med målet att bli akutsjukvårdsspecialist". Akutmottagningarna sköttes som de alltid gjort med en bemanning av jourläkare från olika kliniker. Det är alltså lätt att lova runt och hålla tunt.

Det är hög tid för regionens politiker att sluta stirra sig blinda på målen och börja lösa problemen.