"Vi kommer få se fler konstnärligt utbildade i företagen"

ANNONS
|

Du är utvecklingsingenjör i grunden, hur hamnade du som forskare på Högskolan för design och konsthantverk?

- När jag var yngre gick jag konstkurser och hängde mycket på en designbyrå. Jag stod och vägde mellan att syssla med design eller gå mot ett ingenjörsyrke. Det blev ingenjör och efter examen jobbade jag bland annat på Volvo och NCC. Men jag saknade hela tiden det konstnärliga perspektivet i industrin och så småningom drogs jag tillbaka till designvärlden och började på HDK.

Vad var det du saknade som ingenjör som fanns i designvärlden?

- Som ingenjör är man inställd på att lösa väl definierade problem. En designer tränas i att undersöka och utmana, genom handgripligt skapande. Nästan alla som jobbar i våra företag idag har gått tekniska eller ekonomiska utbildningar. Den konstnärliga kompetensen är ofta inte representerad alls, fast den borde vara hett eftertraktad för den typ av innovation som krävs idag.

ANNONS

Du har nyligen avslutat ett doktorandprojekt om design och innovation, vad gick det ut på?

- Vi sammanförde fem designers med fem industriföretag.Tanken var att designern skulle föra in sina kunskaper i innovationsarbetet, i ett projektt som pågick under ett drygt år per företag. Designern bidrog till att företagens syn på de egna produkterna utmanades.

Hur då?

- Företagen var ofta ute efter att snabbt definiera ett problem och sedan försöka lösa det. Man hade en strikt funktionell förståelse av produkten. Ett av företagen som tillverkade duschar var väldigt inkörda på att de tillverkade produkter för att tvätta sig, punkt. Designern hjälpte till att undersöka produkterna från olika perspektiv. En dusch kanske också är ett ställe där man får vara själv och koppla av en stund? Då spelar det stor roll hur vattnet känns när det strålar ner, till exempel. Upplevelse och identitet kan vara en väldigt viktig grogrund för innovation.

Har det perspektivet blivit viktigare?

- Jag tror det. Rent teknisk innovation är så klart fortfarande viktig. Men innovation som vi traditionellt förstått det, som ett tekniskt problem som ska lösas på något fiffigt och gärna patenterbart vis, tror jag håller på att utmanas. Iphone var ju egentligen inte en teknisk nyhet när den kom, det var snarare kompositionen av olika delar som gav en helt ny upplevelse.

ANNONS

Vad hände i företagen efter projektet?

- Kreativitet ses ofta som något knutet till en individ, det ensamma geniet som plötsligt ska få en glödlampa ovanför huvudet. Det som var intressant i det här projektet var att det blev så tydligt att skapande var något socialt som skedde mellan människorna som deltog.

Din dotter hjälpte dig att förstå något om det, hur då?

- Hon gjorde ett jättefint armband på förskolan, av en halv toarulle som hon klistrat färgade tändstickor på. Jag frågade hur hon fått idén och hon kollade oförstående på mig och sa det var inte jag, det var Felix. Jag antog då att det var Felix som kommit på tekniken men hon förklarade tålmodigt att hon klistrat stickorna på rullen, och så hade Felix gått förbi och föreslagit att det var ett armband. Då hade hon satt på sig det som ett armband. Inga konstigheter tyckte hon, men för mig satte det fingret på hur vi ser på innovation som något som sker utifrån en specifik idé eller avsikt. Här var det en social process mellan henne och Felix.

Blev det några konkreta förändringar i företagen?

- Alla de tre företag som fullföljde projektet kom på nytänkande produktkoncept. Ett av företagen anställde en designer på heltid vilket är ganska radikalt för ett företag med 50 anställda. Det gick verkligen upp ett ljus för chefen på det företaget, att de helt saknade människor med konstnärligt kunnande.

ANNONS

Tror du fler industriföretag kommer gå den vägen?

- Egentligen är det ju jäkligt märkligt att vårt samhälle har en sådan strikt uppdelning mellan den konstnärliga och den tekniska världen. Det är en ganska ny företeelse som inte går tillbaka mer än kanske hundra år. Jag tror vi kommer få se en sammansmältning där fler konstnärligt utbildade tar plats i företagen.

FAKTA

Marcus Jahnke

Gör: Doktor i design på Högskolan för design och konsthantverk, Göteborgs Universitet

Aktuell: Med avhandlingen Meaning in the making: a hermeneutic perspective on the contribution of design practice to innovation

Hobby: Bilar. Håller på och bygger en hot rod av en gammal Ford från 1930.

Senast lästa bok: Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij

Ålder: 44

ANNONS