Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Det mesta tyder på att kraftjätten Vattenfall har gjort en mycket dålig affär, igen, skriver GP:s krönikör Per Lindvall.

"Vattenfall har sannolikt gjort en mycket dålig affär - igen"

Krönika: Ett vanligt symptom på ett företag i kris är att de snålar med information, även när det kommer till strategiska transaktioner. Vattenfalls försäljning av sin östtyska brunkolsverksamhet är ett exempel. Det mesta tyder på att kraftjätten gjort en mycket dålig affär, igen.

Det har nu gått snart en månad sedan Vattenfall presenterade sin försäljning av sin tyska brunkolsverksamhet. Efterspelet har mest handlat om svensk inrikespolitik och en ingrediens i Miljöpartiets pågående problem att få ihop sin högtflygande politiska agenda med ett regeringspartis realpolitiska verklighet. Det är lite ankdamm över den diskussionen, då brunkolets vara eller icke vara är en strategisk tysk angelägenhet. Det hela kan liknas vid att tyska EON och finska Fortum av inrikespolitiska skäl i Tyskland och Finland fick för sig att stänga sina svenska kärnkraftverk.


För brunkolen, som miljömässigt hör till de sämre bränslena, har årtalet 2030 satts som mål för avveckling. Men det finns andra hänsyn som spelar in i vad som kommer att hända. Ett övergångsalternativ till brunkolen är naturgas, men det skulle dels öka beroendet av rysk gas, vilket är säkerhetspolitiskt betungande och dels att ekonomin för såväl befintliga som nya anläggningar är mycket dålig.

För det är faktiskt ekonomin som talar för att brunkolens livskraft har underskattats. Och det är det som talar för att Vattenfall har gjort en mycket dålig affär, även om företaget hävdar att försäljningen är strategiskt och finansiellt rätt. För brunkolet är det fossila bränsle som har de lägsta rörliga kostnaderna, runt 10 euro per megawattimme. Gas och stenkol ligger väsentligt högre. Vattenfalls vd Magnus Hall, med sitt förflutna inom skogsindustrin, borde vara bekant med att finansiell överlevnadsförmåga i stort handlar om var de enskilda bruken/kraftverken ligger på kostnadskurvan i förhållande till sina konkurrenter. Det gör att de gas- och stenkolseldade kraftverken står före i nedläggningskön.

Vattenfall skrev i presskommunikén att resultatbelastningen kommer att bli minus 22 till 27 miljarder kronor, inklusive ett positivt värde på 9 miljarder kronor på ingångna elterminskontrakt. Den tjeckiska köparen får också med en kassa på 15 miljarder kronor men tar på sig åtaganden, främst återställning av dagbrott, på 18 miljarder kronor.
Det indikerar att de tjeckiska köparna har fått brunkolsverksamheten gratis. Men det är en verksamhet som tjänar pengar. Även om Vattenfall i sin redovisning inte redovisar var brunkolsverksamheten drar in, så kan man räkna ut att den under 2015 tjänade runt 6,5 miljarder kronor. Rensar man från de förmånliga terminskontrakten och räknat till de lägre spotpriserna så tjänar brunkolsverksamheten pengar, uppskattningsvis runt 2 miljarder kronor per år vid dagens priser.

För en köpeskilling på runt 0 kronor och därmed obefintliga kapitalkostnader ser det ut som en bra affär för köparna och en sämre för säljaren. Och dessutom får köparen hela uppsidan om priserna skulle stiga från dagens nivåer. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.