Lunchrusningen är i full gång på Lärjeåns kafé & trädgårdar, ett stenkast från Angered centrum. Det serveras panerad fisk och veganska fyllda paprikor, en dignande salladsbuffé och saftigt bröd. Ett kommunalt bolag är på konferens.
Då går strömmen.
– Konferensanläggningen är utan el. Lite jobbigt, men sånt händer, säger Anette Flyckt som är verksamhetsansvarig på stället.
Lärjeån har i dag 17 anställda och 20 deltagare – det vill säga personer som arbetstränar eller har något avtal om sysselsättning med till exempel Arbetsförmedlingen eller kommunen.
Alla anställda utom en – ställets kock – har börjat som deltagare Anette själv började arbetsträna på Lärjeån 2011 efter många års missbruk. På sex år har hon hunnit bli anställd, chef och sedermera delägare i företaget. Så går det till i Vägen ut-kooperativen.
– Vi som är anställda delar erfarenheter med de som arbetstränar. Det ökar förståelsen för allas olikheter, säger Anette Flyckt.
HISTORIEN OM VÄGEN UT började 2001, när Pernilla Svebo Lindgren och Daniel Wiese verkade i organisationen Bryggan, eller Bufff som den heter nu. Det är en organisation som stöttar familjer där någon förälder suttit i fängelse. På en framtidsverkstad väcktes idén om ett kooperativ med tre företag där före detta kriminella skulle få en väg ut från livet i fängelse.
– Vi märkte att barnens situation inte förändrades om inte föräldrarnas situation förändrades. För att bryta kriminaliteten är det viktigt att få ett annat sammanhang, säger Daniel Wiese som i dag ansvarar för Vägen ut-hotellet Le Mat på Avenyn.
Det började med tre kooperativ: ett kafé, ett hantverksföretag och ett boende. Ganska snart insåg grundarna att de kunde rekrytera ur andra grupper också.
– Socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan hörde av sig om allt från utbrända akademiker till personer med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som behövde sysselsättning. Så sedan mer än tio år tillbaka är målgruppen helt enkelt människor som står långt från arbetsmarknaden, säger Pernilla Svebo Lindgren som är Vägen uts vd.
Nu består Vägen ut-konsortiet av 13 företag med 105 anställda varav över 90 procent har börjat med att arbetsträna. Varje vecka kommer minst en förfrågan från någon som vill bli franchisetagare. Numera är företagen nämligen franchisetagare till Vägen ut.
– Alla som startar något nytt behöver inte göra samma misstag. Det är också lättare att låta oss sköta bokföring, löneadministration, upphandlingar och kvalitetsutveckling centralt. Sånt är tufft att göra som litet företag, säger Pernilla Svebo Lindgren.
HUR STOR DEL av företagens intäkter som består av försäljning av annat än arbetsträning varierar kraftigt. I en del av verksamheterna står försäljning av arbetsträning för 90 procent av omsättningen. I andra, som byggverksamheten eller hotellet, är det bara 10 procent.
– Vi försöker hela tiden minska den andelen. De som köper arbetsträning är otrogna kunder, de kan välja någon annan, säger Pernilla Svebo Lindgren.
I Lärjeåns fall, där fördelningen är ungefär 50-50, betyder det att man tänker bygga ut både konferens- och serveringsdelarna, anställa fler och därmed kunna sälja mer.
DET GÅR BRA för Vägen ut-kooperativen. Ekonomiskt går de med vinst, som enligt stadgarna oavkortat återinvesteras i verksamheten. De är också, precis som många andra sociala företag, ständigt uppvaktade av politiken och olika myndigheter.
Samtidigt tycker Pernilla Svebo Lindgren inte att de får rätt förutsättningar att växa.
– Vi har under åren gett Arbetsförmedlingen listor över exakt vilken personal vi behöver, men får knappt ens svar – trots att det gäller anställningar med lön!
Ett annat problem är att lagen om offentlig upphandling inte direkt gynnar små sociala företag. Därför har Vägen ut gått ihop med ett antal andra sociala företag i regionen i ett gemensamt säljbolag: Social Trade Väst, som ska kunna ha bättre chans i upphandlingar.
– Men det är ändå nästan omöjligt för oss att konkurrera med Samhall eller något av de stora lokalvårdsföretagen. Både prismässigt och för att vi inte kan leverera i så stor skala. Det bästa vore om man kunde dela upp upphandlingar, säga att en viss procent ska utföras av sociala företag, säger Pernilla Svebo Lindgren.
I er årsrapport trycker ni mycket på den samhällsekonomiska vinsten. Vad är det för något?
– Tillsammans med ekonomer har vi räknat ut att samhället i snitt sparar 500 000 på att en individ är hos oss i stället för att vara i utanförskap som fysisk och psykisk ohälsa eller neuropsykiatriska funktionshinder. Dessutom har man en lön vilket ökar ens köpkraft betydligt jämfört med till exempel försörjningsstöd.
Daniel Wiese flikar in:
– En annan viktig sak är att man blir en förebild i sitt närområde, för sina barn till exempel. Att ha ett arbete ger många värden som inte går att mäta.
