Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Telias vd Johan Dennelind, Bonniers vd Tomas Franzén och TV4:s vd Casten Almqvist presenterade affärsuppgörelsen mellan Telia och Bonnier förra sommaren. Bild: Bezav Mahmod/SvD/TT

Tystnaden om Telia och Bonnieraffären är talande

Telia har i det tysta fått godkännande av EUs konkurrensmyndighet för sitt 9 miljarders köp av Bonnier Broadcasting, med TV4 och C More. Tystnaden är talande. Det mesta pekar på att köpet blir ett stickspår och ett ekonomiskt bekymmer och ingen lösning på operatörens intäktsproblem.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det var i fjol som Telia beslöt sig för att ta ett rejält kliv in ”innehållsspåret” genom att lägga ett bud på Bonniers TV-avdelning, Bonnier Broadcasting som innehåller TV4, C More och finska MTV. Det är ett desperat kliv för att utveckla företaget från att vara en enkel operatör som kopplar upp kunder mot sina överföringsanläggningar. Försteget var köpet av TV-rättigheterna till den finska hockeyligan.

Telia var förstås inte först bland världens teleoperatörer att känna av att den basala tjänsten är under starkt tryck mot sjunkande lönsamhet. Ny teknik, som ständigt ökar överföringskapaciteten, gör snarast gör att det blir allt svårare att ta betalt av kunderna. Brittiska BT satsade stenhårt på att bygga upp BT Sports, med förvärvet av de brittiska TV-rättigheterna till Premier League 2013 som peak. Den stora händelsen i telekomvärlden kom emellertid 2016 med amerikanska AT&T:s köp av Time Warner som äger succékanalen HBO liksom CNN och Warner Bros.

Att ta fram lönsamma TV- och filmproduktioner är mer en konstart än en affärsverksamhet.

Men försök av operatörer att även leverera innehåll i sina trådar har gjorts tidigare, inte minst i kabel-TV-världen, med magra till usla resultat. På ett psykologiskt plan kan man förstå operatörernas frustration av att företagen som fyller deras infrastruktur med trafik tjänar oerhört med pengar, som ”plattformsbolagen” Google och Facebook, men även streamingtjänster som Netflix och till viss del Spotify, där Telia är en mindre delägare.

Men det finn lite logik i att en operatör är en innehållsleverantör, såvida man inte har monopol, men då kan man äga vad som helst och få det lönsamt. Det är helt olika tjänster. Och att producera bra och framför allt lönsamt innehåll är en mycket tuff bransch. Att ta fram lönsamma TV- och filmproduktioner är mer en konstart än en affärsverksamhet. ”Med all erfarenhet, med alla de kreativa instinkter hos de smartaste människorna i vår bransch, så kan ingen, absolut ingen, berätta hur en film kommer att slå på marknaden. Inte förrän den visats och det slår gnistor mellan duken och publiken kan du säga att den är rätt”, som den legendariska ordföranden i amerikansk filmindustri Jack Valenti har sagt.

Att Telias vd och ansvarig för köpet Johan Dennelind går ut bakdörren bör leda till omtänk.

HBO:s megasuccé Game of Thrones är paradexemplet. Och en teleoperatör är inte rätt ägare för en sådan verksamhet. Och stora delar av ledningen för HBO har hoppat av. AT&T aktien är under stark press där aktivistfonderna nu vässar klorna för att pressa fram en styckning av bolaget. BT:s aktiekurs har mer än halverats efter BT Sportssatsningen.

Att tro att Telia kan rädda Bonnier Broadcasting från sitt kreativa förfall är rent önsketänkande. Expedition Robinson 25 och Fångarna på Fortet 20 lär inte lösa detta. Att Telias vd och ansvarig för köpet Johan Dennelind går ut bakdörren bör leda till omtänk.