Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/2

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Strejker på arbetsmarknaden nu och då

Industriarbetarna har varit strejkbenägna genom åren och banat väg för bra villkor i dag. Men med regleringar, bättre villkor och ett krympande industrisamhälle har konflikterna på svensk arbetsmarknad blivit allt färre.

För att reda ut strejkerna på arbetsmarknaden genom historien ber vi Christer Thörnqvist, docent i arbetsvetenskap på Högskolan i Skövde, som skrivit flera avhandlingar på strejktemat, att berätta om de största och viktigaste konflikterna på svensk arbetsmarknad genom historien. Det blir ett långt samtal, som tar sin början i sent 1800-tal.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Det finns rätt många nyckelår att ta fasta på. Men första strejken med "ordentligt tryck i" är den i Sundsvalls sågverksdistrikt, 1879. Det var startskottet för en mer organiserad strejkrörelse, säger Christer Thörnqvist.

Som mest deltog 5 000 arbetare och stora militärstyrkor fick kallas in. Skrämseltaktiken lyckades och sågverksarbetarna fick gå tillbaka till jobbet, lottlösa.

30 år senare utbröt Europas största strejk någonsin när 300 000 deltog i det som kallas Storstrejken.

Folkmassor i Liljanskogen under Storstrejken 1909. . Bild: TT

Det var den första stora konflikten mellan LO och Svensk arbetsgivarföreningen, SAF. SAF ville sänka löner med anledning av en pågående lågkonjunktur. I industrin lockoutades 80 000 personer och LO svarade med strejk inom alla områden förutom de rent samhällsbärande.

– Egentligen var den strejken ett nederlag för LO som blev kraftigt försvagade, undan för undan, säger Thörnqvist.

Sedan dess har flera stora strejker avlöst varandra. Militärens deltagande i strejker fick ett abrupt slut efter Ådalen 1931, där fem strejkande arbetare sköts till döds.

Demonstrationståget vid strejken i Ådalen 1931, där fem demonstranter sköts ihjäl av polisen.. Bild: TT

Den strejk som kanske gjort störst avtryck i Göteborg under 1900-talet är Metallkonflikten, eller Verkstadskonflikten som den också kallas, 1945. Totalt förlorades fler arbetsdagar än under Storstrejken 1909. Förlorare i slutändan blev, återigen, arbetarna. De fick samma lönetillägg som övriga fackförbund, som inte hade strejkat för bättre villkor.

Kommunisterna hade på den tiden ett betydande inflytande över Metallindustriarbetarförbundet, men efter konflikten tog LO och Socialdemokraterna strid mot kommunisterna för att själva ha det avgörande fackliga inflytandet.

– Den konflikten är inget att skryta med från arbetarrörelsen, konstaterar Christer Thörnqvist.

Bild från Metallstrejken i april 1945, på Järntorget i Göteborg. Över 8 000 deltagare gick i demonstrationståget. 120 000 verkstadsarbetare deltog totalt runt om i landet.. Bild: Arkiv

Fram till 1990-talet såg vi flera exempel på stora konflikter i Sverige. Sedan hände någonting.

– Vi hade en stor våg av strejker från tidigt 70- till 90-tal. Sedan försvann de till stor del och bytte skepnad med många icke sanktionerade strejker. Mest var det de klassiska industriarbetarna, den manlige arbetaren med blåställ.

Christer Thörnqvist är docent i arbetsrätt på Högskolan i Skövde.. Bild: Edith Beckman

I dag är arbetsmarknaden annorlunda, då inte lika många jobbar i tillverkningsindustrin.

– I och med att man kunnat ersätta människor med ny teknik utan att lönekostnaden blivit större har de arbetarna som är kvar en förhållandevis gynnad position. Det spelar givetvis en stor roll, menar Christer Thörnqvist.

Vilka yrkesgrupper strejkar inte alls?

– Personal inom polis, räddningstjänst och sjukvård har strejkrätt men normalt brukar de frånsäga sig det. Skulle de strejka stämplas det som samhällsfarligt. Vårdpersonal strejkar då och då men det får inte gå ut över folks hälsa.

– Sedan är det inte ofta min kategori strejkar. Universitetspersonal har ofta forskningsprojekt och jobbar under mer betingsartade former. Det finns inte en människa som skulle bry sig om jag skulle strejka.

De historiska strejkerna

Sågverksstrejken 1879:

I Sundsvalls sågverksdistrikt utbröt denna strejk. Militären skickades in som hot för att arbetarna skulle återgå till arbetet, vilket avstyrde strejken efter åtta dagar.

Storstrejken 1909:

På den tiden blev konflikten mellan SAF och LO den största i Europa, med totalt 300 000 personer som deltog i protest mot lönesänkningar. Strejkkassan sinade med tiden och efter drygt tre månader upplöstes strejken. Facket drabbades av flera avhopp, på grund av arbetarnas missnöje.

Ådalen 1931:

Den kanske mest historiska strejken. Militär öppnade eld mot det långa demonstrationståget, som arrangerades i protest mot lönesänkningar. Fem personer dödades.

Metallstrejken 1945:

120 000 verkstadsarbetare deltog i protester mot ett, i deras tycke, otillräckligt lönetillägg. Facket fick dock acceptera lönetillägget i slutändan.

Gruvstrejken 1969-1970:

35 gruvarbetare satte sig den nionde december 1969 ner i Leveäniemigruvan i Svappavaara. Den vilda strejken spred sig till LKAB:s övriga arbetsplatser. Totalt deltog nästan 5 000 gruvarbetare. Strejken blev en seger för arbetarna. Ackordssystemet avskaffades och månadslöner infördes. Höjningen blev 14 procent.

Städerskestrejken 1974-1975:

Nämns som den första kvinnodominerade strejken. Städerskor runt om i landet strejkade för bättre löner och arbetsvillkor.

Storkonflikten 1980:

Ännu en storstrejk, och den här pågick i två veckor under våren 1980. En femtedel av all arbetskraft i landet berördes. Över 100 000 arbetare togs ut i strejk av LO, varpå SAF lockoutade 700 000 anställda. De allmänna kommunikationerna i Stockholm upphörde bland annat.

Kommunalstrejken 2003:

Under drygt en månad våren 2003 pågick den största strejken i Kommunals historia, med knappt 83 000 medlemmar som deltog. Göran Persson, dåvarande statsminister, gjorde något unikt och lovade löneökningar, vilket inte är något politiker brukar uttala sig om då arbetsmarknadens parter står fria i förhandlingar, utan politikers inverkan.

Källa: Christer Thörnqvist, strejkforskare

Ordlista strejktermer

Blockad: Stridåtgärd som innebär att facket sätter stopp för att visst arbete utförs. Vanliga former är övertidsblockad och nyanställningsblockad.

Hängavtal: Avtal för arbetsgivare som inte är med i någon arbetsgivarorganisation. Avtalet hänvisar till ”hängs på” det kollektivavtal som råder i branschen.

Kollektivavtal: Juridiskt bindande överenskommelse mellan fackförbund och arbetsgivarorganisation som anger löner och anställningsvillkor.

Lockout: Arbetsgivarnas konfliktvapen. Arbetstagare stängs ute från sitt arbete och får ingen lön.

Medling: Försök att ena parter som inte kommer överens. Frivillig medling innebär att parterna själva ber om hjälp. Tvångsmedling innebär att medlare går in på eget initiativ om de bedömer att det annars kan bli konflikt.

Parter: De som deltar i en förhandling. På central nivå är det fackförbundet och arbetsgivarorganisationen. På lokal nivå är det fackklubben och arbetsgivaren.

Strejk: En stridsåtgärd som innebär att arbetstagarna vägrar arbeta.

Strejkkassa: De pengar facket avsatt föra att betala ut ersättning till dem som strejkar, eftersom de inte får lön under strejken.

Strejkvakt: Person som står utanför arbetsplats som är försatt i strejk för att bevaka så att strejken inte bryts.

Strejkbrytare: Person som utför arbete trots att strejk råder. Även kallad svartfot.

Stridsåtgärder: Vid avtalslöst tillstånd har parterna rätt att ta till stridsåtgärder. För fackets del är det oftast strejk och blockad som gäller. Lockout är arbetsgivarnas stridsåtgärd.

Vild strejk: Otillåten strejk, till exempel om kollektivavtalet fortfarande gäller.

Källa: arbetsmarknad.se.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.