Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Saknar Volvojobbet varje vecka

För ett år sedan lämnade Leif Johansson förarstolen i AB Volvo. Trots ordförandeposter i Ericsson och Astra Zeneca saknar han vd-jobbet, två dagar i veckan.

Det har gått ett drygt år sedan Leif Johansson lämnade Volvokoncernen – och han saknar det jobbet varje vecka. Han har bytt det mot det ena styrelseuppdraget tyngre än det andra, först Ericsson och sedan i somras Astra Zeneca. Där står och faller forskningen i Sverige numera med Mölndal sedan forskningsanläggningen i Södertälje avvecklats. Men branschen är tuff och någon frifil till Mölndal kan han inte lämna.

De 14 åren som vd för Volvokoncernen gjorde Leif Johansson till Mr Volvo på samma sätt som bara PG Gyllenhammar varit före honom.

- Att vara koncernchef i de riktigt stora koncernerna, jag kan säga att det finns inte så mycket sådana jobb. De är fantastiskt roliga och intellektuellt stimulerande, så jag ångrar inte en dag. Jag kan säga att jag saknar Volvochefsjobbet två dagar aktivt varje vecka. Men de andra fem har jag rätt skoj.

Det brukar bli två dagar i London, två i Stockholm och en i Göteborg en normal vecka. Den här veckan ska han till Bryssel en dag för möte med European round table of industrialists och "frau Merkel", till Stockholm och möte med Ingenjörsakademin en dag, och i tre dagar vara hemmavid.

Två av dessa tillbringar han på Astra Zeneca i Mölndal, där GP får en första större intervju sedan han 1 juni tillträdde som styrelseordförande. Efter den rivstart han fick som ordförande med en intensiv sommar då han rekryterat en ny vd till koncernen är det först nu som han fått möjlighet att lära känna verksamheten lite mer ordentligt genom olika besök, här, i England och i USA.

Något eget skrivbord eller rum tror han däremot inte att han kommer att ha i Mölndal.

- Jag har ju övat på detta att vara vd i börsnoterade företag i 23 år och det är nog bra om styrelseordföranden vet att han inte ska sitta ute i den operativa verksamheten. Min huvuduppgift i Astra Zeneca har jag huvudsakligen i London, däremot är jag gärna runt och tittar.

När du utsågs som ordförande för Astra Zeneca såg vissa det som en fördel ur svenskt perspektiv?

- Som ordförande kan man inte sitta och fokusera på ett land, man måste förhålla sig intellektuellt sunt i förhållande till det som kommer upp i företagsledningarna. Det avgörande för Astra Zenecas framgångar och för att behålla forskningsanläggningar är ju att vi hittar nya mediciner. Det hoppas jag innerligt att vi ska klara. Det är ju så med företag, som i fallet Ericsson där det gäller att fakturera för 260 miljarder, att lyckas vi inte med det så kommer pressen på produktivitet och kostnader direkt.

Astra Zeneca införde en ny forskningsstrategi 2010 och den ligger fast?

- Nu är vi inne på ett rätt kvalificerat resonemang och man kan säga att det som gäller i hela läkemedelsindustrin är att i den första fasen, med antalet nya molekyler som upptäcks, finns inga riktiga stordriftsfördelar. Då kan man säga att "small is beautiful", men det är det inte heller; det finns ingen korrelation mellan storleken på företagen om vi pratar grundläggande forskning. Därför tror jag att Astra Zeneca och hela industrin hamnat rätt när man ska försöka öppna upp och få mer samarbete med akademi, med småföretag och samarbeta med andra läkemedelsföretag plus att ha egen forskning.

- Däremot tror jag att när man börjar leda in molekyler mot klinisk prövning, då finns det stordriftsfördelar, för ska du köra klinisk prövning på 20 000 patienter får du vara ett rätt så stort företag och detsamma gäller om du ska sälja medicinen, som Astra Zeneca i 108 länder, då ska du ha en stor organisation. Så vad som hänt är att vi öppnar upp mycket i den första fasen för att få tillgång till en större kreativ tillgångsmassa, men när vi gör det spenderar vi inte mindre pengar på grundläggande forskning.

Varför har det blivit så mycket dyrare att ta fram nya läkemedel?

- Om man har en första idé om vad som fungerar är det 5 procent av de aktiva substanser man definierat som går vidare och blir mediciner, men de ska ju betala för de 95 procenten som inte blir det.

Det gäller att sålla ut de läkemedel som inte når ändra fram så tidigt som möjligt?

- Ju senare man fäller en medicin desto dyrare blir det och där pratar vi inte löner utan kunskap, kliniska prövningar och inte så lite teknikberoende utrustning. Det här leder också till mycket intressanta frågor, som vad är kreativitet, hur skapar man kreativa miljöer, hur får man människor kreativa inom en viss miljö?

Vad anser du om utvecklingen mot fler anställda på bemanningsföretag?

- Jag har ingenting emot företeelsen med bemanningsföretag och tror att de är en naturlig konsekvens av Europas arbetsmarknadslagstiftning. Nu tillhör inte Sveriges de mer extrema, men tar man Italien eller Spanien så premierar man den gamla generationen för mycket.

Är det oproblematiskt att få ett a- och ett b-lag på en arbetsplats?

- Egentligen skulle jag hellre vilja ha en mycket öppnare arbetsmarknad där bemanningsföretag inte hade en lika stor andel, men med den arbetsmarknadslagstiftning vi har och de kollektivavtal vi har så kommer bemanningsföretag att vara ett stort inslag. Vi lever ju i en reell verklighet, antingen så säljer vi våra radiostationer eller våra läkemedel eller gör vi det inte, eller så har vi behov av ett stort projekt som löper över ett antal år, så företagen kommer att ha ett varierande behov av arbetskraft. Modellen vi valt i Sverige är att gå via bemanningsföretag, det är ska jag säga, inte min favoritmodell, men företag anpassar sig till det samhälle i vilket de lever.

- Det finns ställen i Europa nu, Italien och Spanien, där det har gått till fullständig absurditet med mycket höga avgångsvederlag om man över huvud taget ska skiljas från någon vilket gör att barriären för de unga bara blir högre. Hade jag varit 25 år i dag i Spanien hade jag varit ungdomsrevolutionär.

Hur mycket vill du förändra den svenska arbetsmarknadslagstiftningen?

- Den är ju en kombination av lagstiftning och kollektivavtal och kulturella värderingar, kan man säga. Här blir det ofta en dum debatt om las eller inte. Las.2 skulle jag vilja säga, kanske också lite annorlunda kultur i förhållande till unga människor.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.