Så har världens länder bäddat för viruskrisen

I Sverige rekommenderas den som kan att arbeta hemifrån – och folksamlingar är begränsade till 50 personer. I Frankrike patrullerar militär gatorna för att se till att utegångsförbudet efterlevs. I Hong Kong måste smittade installera en app på sin telefon, den kopplas till ett armband som avslöjar deras position och ger myndigheterna möjlighet att kontrollera att de respekterar karantänen.

Världens länder har valt delvis olika motmedel för att bekämpa spridningen av det nya corona-viruset. Samtidigt utgår så gott som alla från samma grundtanke: att minska spridningstakten, så att sjukvården kan hinna med att vårda de sjuka.

Statsepidemiolog Anders Tegnell är en av dem som påpekat att ländernas hantering inte främst definieras av de stora skillnaderna, utan snarare är relativt lika varandra.

– Jag tror att vi alla mer eller mindre satsar på ”mitigation”, sa han till Svenska dagbladet efter presskonferensen den 18 mars.

– Men vilka åtgärder som vidtas beror på tradition, legala möjligheter och sociala strukturer.

Att stänga skolor, barer eller arbetsplatser är beslut som är möjliga att genomföra på några dagar, som ett direkt svar på smittan. Men tätheten i befolkningen, infrastrukturen och traditionerna går inte att byta ut med kort varsel. De är faktorer som byggts upp under decennier – lång tid innan smittan bröt ut.

Ändå kan de visa sig vara helt avgörande.

LÄS MER:Så kan corona förändra ekonomin – för alltid

1. Traditioner – spelar det någon roll hur vi hälsar?

När de första rapporterna om det nya coronaviruset nådde Sverige, kom de också som en påminnelse om att världens länder är olika. Bilder på människor i munskydd hamnade på världens förstasidor – och parallellerna till utbrottet av Sars i Kina 2002 var uppenbara.

Emma Frans är doktor i medicinsk epidemiologi och forskar vid Karolinska institutet. Hon menar att en av anledningarna till att vissa asiatiska länder hanterat den nuvarande corona-smittan på ett relativt bra sätt kan vara att de fick en "generalrepetition" för drygt 15 år sedan.

Enligt Emma Frans sätter corona-krisen fingret på vad som "är så intressant med epidemiologi". Den som verkligen vill förstå hur och varför en smitta sprids, måste försöka förstå hela samhället.

– Det finns skillnader mellan länder som inte alls har med smittskydd att göra egentligen, men som ändå spelar stor roll. Ta Island till exempel. De har kunnat genomföra masstester, men det beror ju på hur landet såg ut innan utbrottet. Dels är det en liten befolkning och dels fanns en infrastruktur på plats, man råkade ha ett stort privat företag som kunde genomföra precis rätt typ av test.

Kan sedvänjor spela någon roll, till exempel hur man hälsar på varandra?

– Ja, kanske. Jag kan inte slå fast att just hur man hälsar är si eller så viktigt, men man kan absolut tänka sig att den typen av tradition har en påverkan. Under ebola-utbrottet fanns till exempel religiösa aspekter som spelade in. Då smittade döda kroppar, vilket gjorde att lokala begravningsriter blev omöjliga att genomföra, vilket var svårt för många att acceptera. Det finns en uppsjö av sådana här parametrar som antagligen påverkar.

Som till exempel?

– Tät befolkning kan vara en sådan. Smittan har sitt ursprung i en elvamiljonersstad, där man dessutom har djurmarknader mitt bland folk. Många av de områden som hittills drabbats hårdast är väldigt folktäta. I vissa länder finns också en artighetskultur där man har på sig munskydd om man känner sig förkyld. I andra länder är det vanligt att barn bor tillsammans med mor- och farföräldrar, då kan det bli mer motiverat att stänga skolor till exempel. Men jag vill vara tydlig med att även om det finns många sådana här teorier, så är de just teorier.

Kan du se något kulturellt som gör att Sverige sticker ut?

– Vi har under lång tid haft kampanjer för att förbättra folkhälsan. Allt från anti-rökningskampanjer, till att få fler att motionera eller äta på ett nyttigare sätt. Man kan absolut tänka sig att det har effekt nu.

I Sverige betraktar de flesta det som självklart att även gamla och sjuka ska erbjudas maximal vård. Kan det vara så att det finns skillnader i hur man ser på döden?

– Det vet jag inte. Men för någon vecka sedan fanns det en väldigt aktiv debatt om att väga ekonomisk skada mot bekämpningen av viruset. Att man mer eller mindre skulle låsa in gamla och riskgrupper och låta resten köra på som vanligt. När jag pratat med utländska kollegor har jag förstått att det i många andra länder hade varit ganska otänkbart att ens föra en sådan diskussion. Respekten för de äldre är större, att låta dem ta smällen för att kunna rädda ekonomin är ett otänkbart alternativ.

Hur är det med lagstiftning, har vi haft bättre förutsättningar för att till exempel smittspåra?

– Vi har ganska omfattande smittskyddslagar i Sverige, men det finns exempel på länder som går betydligt längre. I vissa asiatiska länder kan myndigheter följa medborgarnas telefoner digitalt och se exakt vilka som varit i kontakt med varandra. Den möjligheten har inte vi, och frågan är om vi ens vill ha den. Många av de metoder som skulle kunna vara väldigt effektiva inkräktar också på mänskliga rättigheter.

LÄS MER:Därför blev guld hela ekonomins grundsten

2. Statsskick – är en diktatur bättre på att bekämpa virus?

Det nya corona-viruset överfördes förmodligen till människor på en djurmarknad i den kinesiska staden Wuhan. Därmed blev också Kina det land som först tvingades ta itu med problemet. Lösningen blev stenhårda karantänsregler – och hittills verkar den kinesiska modellen vara relativt framgångsrik.

Att en diktatur kan agera mer handlingskraftigt, på bekostnad av människors fri- och rättigheter, kan vara ett argument för att statsskicket är mer effektivt under just en virusbekämpning. Men om auktoritära metoder fungerar bra skulle viruset också kunna bli en förevändning för att avskaffa demokratin.

Statsvetarprofessorn Staffan Lindberg går till och med så långt som att ställa sig frågan om ledare i Västvärlden kommer att använda viruskrisen som en förevändning för att ställa in kommande val?

Hans professorskollega Peter Esaiasson, som också verkar vid Göteborgs Universitet, är av en annan uppfattning. Just nu är demokratin i Europa inte hotad.

– Nej, jag är inte lika oroad, i etablerade demokratier sker detta under ordnade former. Metoderna är inom ramen för vad vi tidigare har bestämt ska gälla. Där kan man ju också se en skillnad mellan Sverige och vissa andra länder, och det är att vi inte har samma juridiska utrymme att fatta snabba beslut. I alla fall inte i fredstid. Argumentet för att det som nu sker inte är ett problem är just att det sker under ordnade former, diskussionen är fri och det finns en slutpunkt för restriktionerna.

I Ungern styr Victor Orbán numera landet med dekret, på obestämd tid framöver.

– Agnes Cornell, som är docent här på GU, har skrivit väldigt bra om det där. 30-talet framförs ju ofta som ett exempel på när demokratier föll samman, men det är något av en falsk jämförelse. Demokratin föll bara på de platser där den redan var bräcklig eller inte varit etablerad särskilt länge. Samma logik skulle man kunna tänka sig i den här situationen.

Enligt kinesiska siffror har drygt 3000 avlidit i Hubei-provinsen, en relativt låg siffra. Har en diktatur större möjligheter i en sådan här situation?

– Epidemiologerna menar ju att om alla bara stängde in sig i tre veckor, så skulle problemet vara löst. I den meningen, hur effektivt man kan åstadkomma bara det, så skulle en diktatur antagligen kunna vara effektivare. Men ett samhälle handlar ju inte bara om det. Vilka är de långsiktiga kostnaderna för att ge staten sådana befogenheter? Demokratins styrka ligger i att det är långsiktigt hållbart. Det kanske inte alltid blir det allra bästa i det korta loppet, men är man missnöjd med de styrande kan man också byta ut dem.

Kina mörkade till en början viruset, och personerna som larmade om det förföljdes.

– Ja, precis. Det är också ett argument för demokratin – och det här är inte det enda liknande exemplet. Ta Tjernobyl, där det också tog tid för sanningen att komma fram.

Men skulle en demokrati långsiktigt vara bättre på att hantera en pandemi, menar du?

– Om det nu blir ett återkommande problem, så skulle man kunna tänka sig det. I ett senare skede kommer detta att handla om att utveckla vaccin och läkemedel. Då blir det mer avgörande hur bra en samhällsmodell är på att plocka fram ny kunskap. Och där skulle jag säga att verkligen allt talar för att fria demokratier är betydligt bättre på det.

3. Välfärd – hjälper ett socialt skyddsnät mot virus?

Förutom de direkta åtgärderna för att stoppa smittan – har världens länder också avlöst varandra i att presentera en annan typ av motmedel. I Sverige har karensdagen temporärt tagits bort och reglerna för a-kassan luckrats upp. Runt om i världen prövas nu välfärdssystemens motståndskraft och förmåga att hjälpa de medborgare som drabbas hårdast av krisen.

USA har till och med lyft frågan om så kallade "helikopterpengar", där medborgare skulle få en check direkt av staten. Samma förslag har presenterats i Sverige.

Joakim Palme är professor i statsvetenskap vid Uppsala Universitet, med välfärdsstaten som sitt specialområde. Han tror inte att helikopterpengar kommer att bli aktuellt – i alla fall inte här.

– I ett land som vårt tycker jag det verkar vara ett obetänkt förslag. Vi har redan försäkringssystem som gör att pengar tickar ner till de som drabbas. I USA däremot saknar man sjukpenningssystem på nationell nivå, då kan det vara enda sättet att nå ut med pengar. Det är inte så effektivt, men det är enda sättet, säger han.

USA nämns ofta som ett exempel med svaga sociala skyddsnät, stämmer det?

– Det är en sanning med modifikation. Man saknar nationell sjukpenning, men man har faktiskt en a-kassa som inte är så dålig som det ofta påstås. Den amerikanska situationen är snarare bekymmersam på grund av sjukvården. Dels gapar det stora hål, där många människor är utanför systemen. Dessutom kostar det ganska mycket pengar att söka vård även för dem som har en försäkring.

Kan olika välfärdssystem ha en effekt på själva smittspridningen?

– Hur sjukpenningen fungerar kan ha det. Det kan vara viktigt för att få ner själva smittspridningen, lyckas hålla folk hemma. Är det väldigt dyrt att vara hemma finns en risk att smittspridningen blir större än nödvändigt.

Kan man se sådana effekter mellan länder, tycker du?

– Jag vågar inte uttala mig om det. Men man kan konstatera att till exempel Tyskland har ett generöst sjukförsäkringssystem.

Om vi vänder på det, kan viruset påverka välfärden på sikt? Det kan bli svårt att upprätthålla generösa system om ekonomin kollapsar.

– Det beror lite på hur man ser på det. Den globala finanskrisen 2008 innebar något av en renässans för det keynesianska tänkandet, där det är större fokus på att upprätthålla efterfrågan under tillfälliga kriser. Håller man uppe aktiviteten, då kommer man också att ha råd med mer när krisen väl är över.

Finns det några andra skillnader mellan länder som kan ha betydelse?

– En intressant aspekt är situationen för de äldre, deras omsorg och boende. I vissa delar av södra Europa handlar det om äldrevårdssystem med svag finansiering och stora inslag av gästarbetare, som inte alltid har rätt utbildning. Man kan så klart lösa den här frågan på olika sätt, men det finns en tydlig skiljelinje mellan norra och södra Europa.

Var placerar man in Sverige, har vi ett bra eller dåligt system i det här läget?

– Min gissning är att det är bättre, äldrevården är mer professionaliserad och följer en reglerad ordning. Men alla sådana slutsatser är osäkra.

Men det har ju kommit rapporter om att smitta tagit sig in på äldreboenden, är det så smart att ha alla äldre på ett ställe?

– I Sverige har det skett en dramatisk förändring under de senaste decennierna i hur länge de äldre bor hemma. I dag kan människor med hjälp av hemtjänst bo hemma när de är både äldre och i större vårdbehov än tidigare och undvika äldreboenden. Att ha en professionaliserad äldreomsorg betyder inte nödvändigtvis att jättemånga bor på klassiska institutionsboenden. Snarare tvärt om.

LÄS MER:Här är det senaste om coronaviruset

TEXT

Alexander Piauger

alexander.piauger@gp.se