Så här tycker GP:s läsare om heltid kontra deltid

ANNONS
|

Detta är ett hett ämne, ett ämne i tiden

Jag arbetar på ett LSS boende, boende med särskild service, psykiskt funktionshinder i Göteborg. På vår arbetsplats har vi relativt nyligen gått in i detta system.

Utifrån personal

Vi är ett ganska stort boende med ca 16 personal. Jag var med för ca 4 år sedan och startade upp boendet. Personalen var uppdelad på dag- , kväll- och nattpersonal. Som det ser ut idag när alla får välja och flera av de som arbetade från början har slutat. Ingen vill längre arbeta kväll.

Det innebär att varje gång som vi ska lägga vårt så kallade "Önskeschema" så måste vi ställa frågan hur många kvällar måste vi lägga in? Hur många helger måste lägga in? Var sjätte vecka förändras bemanningskraven. Personalgruppen lägger oerhört mycket tid och kraft på att lägga scheman och diskutera hur vi ska göra. Sedan ska vi i personalgruppen "diffa" och sedan i slutänden ändrar schemaadministratören ändå.

ANNONS

I din artikel skriver du att resurspassen bara är en början. Då kan jag säga att det finns något som kallas för ARP = avancerad resursplanering. Det är något jag nyss fått till mig och som innebär att det utöver resurspassen kan bli ännu mer att behöva arbeta på andra enheter

Jag är ensamstående med två barn 8 och 15 år. Jag är förtvivlad varje gång jag ska lägga in nytt schema. Vem ska ta hand om mitt yngsta barn om jag jobbar till 22.15. Jag ringde till ordföranden för mitt fackförbund och frågade vad jag kan göra. Hans svar var "be om att bli omplacerad". Har det blivit så illa så att vi på golvet inte har något att säga till om när det gäller vår arbetssituation längre?

Utifrån brukarperspektiv

Utifrån LSS lagen ska man se till brukarens behov. Jag kan se tydligt hur detta påverkar de boende vi arbetar med (14 personer). Förutsägbarheten är obefintlig för de. Det svar vi får är att man är utbytbar och att brukarna ska kunna ta hjälp av vem som helst. Vem av oss överhuvudtaget anser att man fungerar lika bra med alla? Vad betyder då relationen?

ANNONS

Jag vet inte vad du ska göra med denna information, men jag behöver få min och mina kollegors röster hörda! En av mina kollegor sa att hon kände sig som livegen.

Med vänliga hälsningar

Susanne

Oron för varje resurspass stor

På min arbetsplats är oron för varje resurspass stor. Att inte kunna planera den dagen du är resurs skapar vantrivsel och oro. Senast klockan 15.00 dagen innan skall du ha fått information vart du skall om du inte fått ngn tid utgår du från ditt "önskemål".

Detta gör att man inte vet och kan planera sin fritid på ett bra sätt. Skulle

man ha haft ett resurspass mer sällan hade det inte varit så kännbart men nu har man ett eller två resurspass i veckan. De kollegor som valt att gå ner i arbetstid av olika skäl har lika många resurspass.

Att inte ha någon makt att få tycka till om saker innan det genomförs skapar onödig oro och irritation. Vi inom äldreomsorgen har valt detta arbete för det är viktigt att ge våra äldre en bra ålderdom. Idag styrs den av ekonomin.

Det talas om salutogent synsätt och "guldkant" på tillvaron men i slutändan är det pengarna som

ANNONS

styr och inget annat.

På mina resurspass har blivit jag blivit placerad på våningar jag inte känner till och på grund av tidsbrist inte fått ngn rapport när man går in till en äldre som man träffar för första gången.

Av min erfarenhet, människokännedom och respekt har det gått bra. Men rädslan att man skall missa något är stor. Vi kan skickas till våningar med magsjuka

och resultatet av det blir att det sprids vidare.

När en boende blev akut sjuk och skickades till sjukhus blev undersköterskan

som följde med utskälld av sjukhuset och anhöriga till den boende för att hon inte kände den boende... Det var inte hennes

val att följa med men siuationen blev sådan att hon följde med.

Det är svårt att hitta arbetsglädjen och yrkesstoltheten när man hela tiden skall anpassa sig efter olika nya beslut och inte bli tillfrågad om hur man skulle kunna lösa det på bästa sätt.

Att andra högre upp bestämmer dina arbetstider och begränsar

din fritid utan en dialog och sedan talar om salutogent synsätt. Vill vi arbeta till 23.00 på kvällarna? Vill de som arbetar natt arbeta fler nätter? Har vi något val? Kommer det bli färre sjukskrivningar?

ANNONS

Hälsningar en trött undersköterska.

Och detta har facket gått med på!!

"Jag läste vad GP skrev om den optimala bemanningen som nu införs i Göteborg och blir ännu mer upprörd .

Jag är själv berörd då jag arbetar inom funktionshinder. Jag och mina arbetskamrater förstår inte hur man tänker att kvaliten och säkerheten ska upprätthållas för de anställda och för brukarna.

Man får sig tilldelad vissa arbetsplatser som man ska gå på besök till en dag eller så och lära sig deras verksamhet. Sen kan det ju ändå dröja länge innan man behöver komma dit och då blir man ju ständigt nybörjare i deras verksamhet.

Visst är det bra att alla som vill ska få möjlighet till heltid.

Men erbjud de som vill detta det då. Tvinga inte ut oss. Nu ska alla vara solidariska med heltidarna så även om du arbetar deltid så ska du lägga 3 resurspass.

Arbetar man som barnsköterska med barn så kan du ju förstå att man inte har tänkt arbeta med vuxna alkoholister.

Vi arbetar varannan helg.Vi arbetar tidiga morgnar och sena kvällar och journätter.Vi ställer upp och byter tider när det fattas folk när arbetskamrater blir sjuka.

ANNONS

Vi pusslar så gott det går så att de flesta av oss ska få sommarsemester när man önskar ha det.

Då ser man rött när man läser projektledaren Elisabeth Spång antydan att vi inte är flexibla tillräckligt eller att hon tycker att vi ska vara mer flexibla.

Hon vet inte vad vårdarbete handlar om.

Det är människor vi har att göra med som ska ha en god och trygg vård. Hon kan inte jämföra oss med handel och industri. Där tar man hand om dött material."

Marie E

Det är oerhört fräckt och fult

"Tack för en bra artikel! Jag har själv en svägerska som drabbats och nu söker sig efter annat arbete då hon måste ta semesterdagar för att arbeta sin normala tid. Det är lustigt med kommun och landsting, man är skickliga på att dölja att man är en usel arbetsgivare med att skylla på kvinnors rättigheter. Man går inte hela vägen och låter det vara möjligt att leva på sin lön eller låter människor ha en personlig frihet hur mycket man orkar arbeta för t få ihop livspusslet.

Det är oerhört fräckt och fult att prata jämställdhet i sammanhanget men säger man det tillräckligt många gånger går ju många på det.

ANNONS

Dubbelmoralen och ( hos kommun och landstingspolitiker och )mediaskolningen är läskig ( som artiklarna i GP om trängselskatten belyste ) hur man genom att uttrycka sig på rätt sätt undviker den allvarliga kritiken som är så befogad."

Forts gräv och kom inte till konsensus!

David A

Det här är ett övergrepp

"Bra att du tar upp det här ämnet i tidningen tycker jag.

Resurspassen tvingar anställda att arbeta med andra målgrupper och på andra boenden. Valet den anställde gjorde då han tog anställning med att jobba mot en specifik målgrupp, och på ett särskilt boende, har, i och med resurspassen, ogiltigförklarats; lite grovt kan man säga att den anställde alltså inte längre har den tjänst hen en gång tackade ja till. Den anställde är nu en lekboll för bemanningssystemet och slussas mellan verksamheterna; och här finns det ingen valmöjlighet, den anställde har inte kunnat godkänna dessa villkor utan villkoren har blivit pådyvlade. Det hela liknar en påtvingad variant av det man förr i tiden kallade för Pooltjänst. Det här är ett övergrepp. "

Anders

Kan försörja sig på sin lön

Elisabeth Spång måste ha rejäla skygglappar, det finns underskötersko/vårdbiträden som kan försörja sig på sin lön, oavsett om de går upp till heltid.

ANNONS

Ana, distriktssköterska

Det sliter grymt mycket på kroppen

"Jag jobbar som personlig assistent sen cirka 2 år tillbaka. Jag är 23 år gammal, bor i Göteborg och jobbar visserligen i Kungsbacka. Jag har idag en tjänst på 96 procent, eller 160 timmar per 4 veckors period. Mitt arbete är väldigt krävande psykiskt då jag jobbar enbart natt. Jag känner att jag många gånger inte riktigt hinner med hemma alla veckor, med allt som ska göras i hemmet. Att ha ett socialt liv är nästan att glömma och man får verkligen anstränga sig för att hitta luckor i schemat för umgänge, då i alla fall jag, upplever att jag för det mesta är för trött för att orka med andra människor och hellre sover.

Ändå måste jag påpeka att jag är väldigt nöjd med att få jobba så mycket som jag får. Jag är glad att jag har möjligheten att försörja mig, ha råd med en bostadsrätt och att äga en bil. Detta hade varit så mycket krångligare om jag inte hade jobbat den mängd nätter jag gör. Att jobba nästan heltid nattetid och enbart sitta så kallat vak är inget som jag ser mig själv göra allt för länge till då det sliter grymt mycket på kroppen men jag är tacksam så länge den klarar det. Hur kvinnor med småbarn klarar av att jobba lika mycket är för mig en gåta."

ANNONS

Elin

Det finns övertid men ledningen vill inte höja upp folk

"På SGH (SAS, Landvetter) där får man inte heltid, utan 75 procent fast folk vill ha 100 procent och det är mest män som jobbar där. De som har heltid har börjat 1997.

Det finns mycket övertid men ledningen vill inte höja upp folk. Blir mer flexibelt för företaget. "

Patrik

ANNONS