Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Prioriterar utifrån allas rätt till bra utbildning

Riksdag och regering ska inte prata om kepsar och mobiltelefoner – utan diskutera stora frågor som verkligen får konsekvenser för elevers framtid. Det säger Elsemarie Hallqvist, rektor på Nytorpsskolan i Hammarkullen.

Du sa upp dig från jobbet som verksamhetschef i Katrineholm för att börja som rektor på Nytorpsskolan. Varför då?

– Jag kände att jag ville vara med och göra något där jag verkligen behövdes. Dessutom saknade jag rektorsjobbet något grymt, det är något med tempot, kombinationen av snabba beslut och mer långsiktigt tänkande som jag gillar. Jag känner att jag som rektor verkligen kan göra skillnad – varenda dag kan jag påverka en annan människa. Men när jag började sa eleverna att ”det är ingen idé vi lär oss ditt namn för du kommer ändå sluta snart”.

Du kommer inte sluta?

– Nej. Men det har varit många rektorsbyten här. En medarbetare berättade att jag var den fjärde rektorn sedan hon blev tjänstledig för 2,5 år sedan. Det är klart att det då blir svårt att driva ett vettigt utvecklingsarbete.

– Ett sätt att göra det attraktivare för lärare och rektorer att jobba på utsatta skolor är att höja lönerna på skolor i dessa områden. Jag har fått det där lönepåslaget som det varit mycket bråk om i Angered, fast efter jag tackade ja till tjänsten. Vi måste få personal till de utsatta skolorna som verkligen VILL jobba här. Varför välja en skola med tuff miljö och jättestora utmaningar när du kan välja en med mycket bättre förutsättningar och ändå få samma lön?

Ibland sägs det att rektor är ett omöjligt yrke?

– Släpp in 30 patienter med 30 olika diagnoser till en läkare – det hade varit rätt svårt för läkaren att göra sitt jobb. Men så är det i skolans värld. Visst är det omöjligt – men samtidigt är det världens roligaste jobb!

Vad ser du som din viktigaste fråga?

– Skolans kompensatoriska uppdrag. Hur ska ett barn som kommer som flykting med krigsupplevelser, med en mamma och pappa som inte kan läsa och skriva, få samma förutsättningar som mina barn – uppväxta i ett villaområde med rektorer som föräldrar och som var på biblioteket på babysång redan som bebisar? Det är skolans svåra uppdrag – och då fungerar det inte att riksdag och regering lägger tid på att prata om mobiltelefoner och kepsar.

Hur jobbar du mer konkret?

– Jag har kastat upp jättemånga bollar och många medarbetare upplever nog att de just nu befinner sig i ett bollhav. Men mitt mål är tydligt – att öka måluppfyllelsen. 2024 ska 90 procent av eleverna som går ut nian ha betyg i alla ämnen. Vi har börjat jobba med något som heter formativ bedömning där lärarna har fått börja titta på sin egen undervisning och samtala om den. Detta är en förändring som ska sätta sig, vi ska jobba med detta i tre år och inga andra kompetensutbildningar får störa det arbetet.

Vad gör du om dina mål och visioner krockar med lärarnas?

– Jag måste naturligtvis jobba på ett sätt så att jag får förtroende, att lärarna känner att de kan lita på mig och att jag vet vad jag pratar om. Jag läser mycket pedagogisk forskning och är ute i verksamheten så att jag vet hur lärarnas vardag ser ut. Men det gäller också att vara tydlig med att jag är den som leder och fördelar arbetet.

Hur prioriterar du?

– Genom att ha dörren öppen, och vara åtkomlig när medarbetare och elever är på plats. Men just nu har vår skola en måluppfyllelse på 38 procent och då måste vi fokusera på att höja den. En sak som jag väljer bort är till exempel när studenter hör av sig och vill göra undersökningar på Nytorpsskolan. Visst måste skolor släppa till för forskning, men vi kan inte göra det just nu. Vårt fulla fokus måste ligga på att barnen här ska få samma möjligheter och rätt till en lika bra utbildning som andra barn.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.